Fru talman! Detta är en fråga som vi har utrett under mycket lång tid. Jag har själv varit med och tillsatt flera utredningar under allianstiden. Sedan har vi fortsatt att bereda frågan.

Den har varit komplicerad och svår. Det har den varit eftersom utgångspunkten för hela det här arbetet, inklusive det arbete som jag och regeringen nu mycket noggrant har bedrivit, har varit att vi vill värna detaljhandelsmonopolet samtidigt som vi möter efterfrågan och öppnar för möjligheten att på mindre och hantverksmässiga tillverkningsställen, där man gör alkoholhaltiga drycker, ha en begränsad försäljning. Jag vet att detta välkomnas av dryckestillverkare, besöksnäring, landsbygd och också, förstås, städer.

Jag vill återigen understryka att vi har redovisat vår EU-rättsliga analys. Vi menar att det här är förenligt med EU-rätten. En indikation på detta var att EU-kommissionen inte kom med några invändningar mot vårt förslag under frysningsperioden. Skulle det här så småningom prövas i EU-domstolen menar vi att det är gårdsförsäljningen som kan underkännas, inte detaljhandelsmonopolet. Det är vår uppfattning efter det omfattande beredningsarbete som gjorts – med en mycket god juridisk expertis, vill jag säga – på Regeringskansliet.

Vi gamblar inte. Vi gör det här för att värna detaljhandelsmonopolet, som är viktigt för folkhälsan och för att det ska finnas god service och tillgång till drycker i hela Sverige. Det är väldigt uppskattat också av mindre tillverkare. Men vi gör också detta för att erbjuda människor möjligheten att i samband med ett besök på en gård eller ett tillverkningsställe i övrigt köpa med sig en liten mängd alkohol av den sort som de just har upplevt ett kunskapshöjande seminarium, en föreläsning, en dryckesprovning eller en rundvandring omkring.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.