Fru talman! Karin Rågsjö har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för min och regeringens bedömning att detaljhandelsmonopolet säkras med gårdförsäljningsförslaget när många experter, nu senast WHO Europa, säger motsatsen. Karin Rågsjö har även frågat mig om jag anser att det finns en osäkerhet kring hur EU-domstolen skulle bedöma det svenska gårdsförsäljningsförslaget och den stora risk det skulle kunna medföra för det svenska detaljhandelsmonopolet samt om jag avser att vidta några åtgärder utifrån min ståndpunkt.

Genom förslaget till ändring i alkohollagen (2010:1622) införs en tidsbegränsad möjlighet till småskalig gårdsförsäljning av alkoholdrycker. Syftet med de nya reglerna är att förbättra förutsättningarna för småskaliga dryckesproducenter genom att främja lokal besöksnäring och måltidsturism. Genom att det införs ett krav på deltagande i ett besöksarrangemang kopplas gårdsförsäljning till besöksnäringen.

Fokuset vid gårdsförsäljning är den hantverksmässiga dryckesproduktionen och besöksupplevelsen, som ska ha ett kunskapshöjande inslag. Genom att ställa krav som innebär att gårdsförsäljning tydligt knyts till besöksnäring och lokal produktion säkerställs att försäljningen kommer att bedrivas på ett sådant sätt och vara av sådan begränsad omfattning att den inte utgör ett alternativ till den detaljhandel som Systembolaget bedriver. Reformen är efterlängtad och väntas gynna besöksnäringen i hela Sverige och öppna för fortsatt utveckling av en växande bransch, samtidigt som folkhälsan värnas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alkoholkonsumtion är förknippad med flera olika hälsorisker. Därför föreslås utöver kravet på besöksarrangemang flera begränsningar i möjligheten att bedriva gårdsförsäljning. Att möjligheten till gårdsförsäljning begränsas till tillverkare i Sverige är också en förutsättning för ett välfungerande tillsynssystem som kan säkerställa att alkohollagens regler följs. Även krav som innebär begränsningar av hur mycket som får säljas till en kund per köptillfälle och under vilka tider som gårdsförsäljning får bedrivas begränsar tillgängligheten och säkerställer därmed ett fortsatt högt skydd för folkhälsan. Begränsningarna minskar risken för negativ påverkan på människors hälsa och liv och innebär att skyddet för barn och unga upprätthålls.

Syftet med reformen är att främja lokal besöksnäring i hela landet. Samtidigt innebär den att konsumenters tillgång till alkohol ökar. Förslaget är därför utformat så att syftet med reformen uppnås, samtidigt som det höga skyddet för folkhälsan bibehålls genom att tillgången till alkohol begränsas.

Avseende Karin Rågsjös andra fråga framgår det av propositionen att regeringen gör bedömningen att den modell för gårdsförsäljning som nu är aktuell prövas enligt artiklarna 34 och 36 i fördraget om EU:s funktionssätt medan detaljhandelsmonopolet prövas enligt artikel 37 i samma fördrag. Den risk som regeringen beskriver på det ställe som Karin Rågsjö citerar handlar inte om att detaljhandelsmonopolet som sådant skulle sättas i fråga utan om att gårdsförsäljning i den form som regeringen föreslår skulle kunna bedömas som ett handelshinder enligt artikel 34. Regeringens uppfattning är att handelshindret i så fall går att rättfärdiga. Regeringen bedömer därmed att det är förenligt med EU-rätten att införa småskalig gårdsförsäljning samtidigt som detaljhandelsmonopolet värnas.

Frysningsperioden, det vill säga den tid under vilken organisationer och medlemsstater har möjlighet att invända mot förslag som påverkar den inre marknaden, har löpt ut, och EU-kommissionen fann inte skäl att lämna ett utlåtande.