Herr talman! I höstas kom det ett brev till Klimat- och näringslivsdepartementet om elpriserna. Det var ett brev där man med oro beskrev hur sårbar situationen är i Skåne, när vi står inför en risk för höga elpriser som kan medföra konkurser och andra negativa effekter för södra Sverige.

Brevskrivaren beskrev hur svårt det är att få till ny vindkraftsetablering i Skåne, hur nya havsvindparker skulle kunna vara ett välbehövligt tillskott till den skånska elförsörjningen och hur svårt det är att förutse hur Försvarsmakten kommer att reagera med så motstående intressen.

Brevskrivaren poängterade också att vi behöver uppdatera den landbaserade vindkraften i Skåne. Sedan 2016 har inga nya vindkraftverk som omfattas av miljötillstånd uppförts i Skåne. Dessa processer tar tid.

Som invånare i Skåne och därmed elområde 4 håller jag med om att det behövs mer produktion i södra Sverige. Elpriserna steg kraftigt i vintras, och det är stor skillnad på priserna i Sverige. Exempelvis var det i november 100 gånger dyrare med el i Lund jämfört med Sundsvall. Det kostade vid ett tillfälle 30 kronor att ta en dusch i Malmö. Så kan vi inte ha det!

Vem var avsändaren? Ja, det var självaste landshövdingen Anneli Hulthén, statens förlängda arm som med uppriktig oro för sitt län framförde en önskan om att skyndsamt etablera ny fossilfri elproduktion i södra Sverige. Hon var verkligen orolig, och jag delar hennes oro.

En viktig del av miljöskyddet i Sverige handlar om tillståndsprocesser för företag och verksamheter som kan påverka miljön. Det kan handla om gruvdrift, byggnation av vägar, industrier eller vindkraft. För att säkerställa att dessa verksamheter inte skadar miljön måste de få tillstånd från myndigheterna innan de kan starta.

Miljöbalken är den lag som styr mycket av dessa processer. Den är en viktig lagstiftning som syftar till att skydda människors hälsa och miljö. Den ställer krav på att alla verksamheter ska genomgå en miljökonsekvensbeskrivning där man undersöker hur verksamheten påverkar naturen, vattnet och luften. Genom att följa miljöbalken kan vi se till att nivån på den negativa miljöpåverkan är så låg som möjligt.

Men, herr talman, vad är då problemet? Problemet är att dessa tillståndsprocesser tar alldeles för lång tid. Det har nu varit utredningar och förslag på gång för att effektivisera dessa processer. Det är bra, men det räcker inte. Centerpartiet vill införa en kriskommission främst med målet att fördubbla elproduktionen i Sverige eftersom det nu kan ta upp till tio år innan ett nytt kraftverk kan börja byggas. Det är likadant om man bara ska dra större ledningar, och så kan vi inte ha det. Andra länder klarar denna byråkrati på mindre än halva tiden. I exempelvis Tyskland, Danmark eller Finland tar det bara tre fyra år innan man har nytt tillstånd för exempelvis vindkraft. Detta måste gå att genomföra även i Sverige. Annars kommer vi att bli omsprungna och investeringarna kommer att ske i andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Herr talman! Centerpartiets förslag går ut på att låta alla myndigheter och intressenter arbeta fritt i ungefär ett halvår, se över all relevant lagstiftning och se över hur vi implementerar EU:s regelverk för att hitta metoder för att korta ned tiden och förenkla processerna. Målet borde vara att tillståndsprocessen ska ta max två år, precis som i andra effektiva länder i Europa, för att få igång utbyggnaden av ny elproduktion. Centerpartiets ambition är att Sverige borde bygga upp till 50 terawattimmar inom två år och dubbla denna siffra till 2030.

Samtidigt som man ser över tillståndsprocesserna bör man också granska miljöbalken. Så som miljöbalken ser ut i dag värderas inte klimat som nytta. Dagens utformning gör det svårt att förutsäga hur saker och ting kommer att bli. Det finns ingen bra standardisering, och det finns ett stort utrymme för tolkningar.

Det behövs nationella riktlinjer och gränsvärden för att industrin ska veta vad som gäller. Regeringen behöver ta ledarskap i frågan och inte låta olika länsstyrelser eller myndigheter tolka reglerna på olika sätt.

Herr talman! Ibland måste man börja i andra änden för att styra utvecklingen mot ett mer klimatvänligt samhälle. Centerpartiet anser att vi bör peka ut vilka områden som är lämpliga för vindkraft både på land och till havs. Sveaskog borde få i uppdrag att peka ut lämpliga platser för vindkraft, och Försvarsmakten borde involveras mer för att redogöra för vad som krävs för att deras verksamhet ska kunna förenas med vindkraft. Myndigheter som berörs bör samlas i ett permanent råd, inklusive Försvarsmakten, som löpande ansvarar för att samverka för att snabbt få fram godkännanden.

Sverige har nämligen kapacitetsbrist. Det svenska stamnätet är ett av de äldsta i Europa, och det kommer att krävas stora investeringar för att säkerställa att elen når dit där den behövs. Flaskhalsar i elnäten får inte bli en flaskhals för omställningen. Lagar och regler måste vara i fas med teknikutvecklingen.

Herr talman! Därför yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation nummer 2 om översyn av miljöbalken.

Jag vill också kommentera ett annat viktigt område inom miljöfrågorna: avfallsbrottsligheten. Enligt polisen och länsstyrelserna är den dominerande drivkraften bakom illegal avfallshantering stora ekonomiska förtjänster i kombination med låg upptäcktsrisk och låga straff.

Man kan tjäna pengar på två sätt. Man kan välja att sälja avfall som har ett marknadsvärde eller ta emot giftigt avfall mot betalning. I stället för att sortera och rena det gräver man ned det, bränner upp det eller bara tippar ut det i skogen. Brottslingar kan på så sätt ge ett lågt anbud till avfallshanteringen men ändå tjäna stora pengar.

I den illegala avfallshanteringen förekommer en rad olika aktörer som medvetet eller omedvetet medverkar till brottsuppläggen, till exempel så kallade målvakter eller oseriösa miljökonsulter som lämnar felaktiga intyg. Det förekommer också hot och andra påtryckningar mot myndighetspersoner.

Avfallsbrott genererar miljarder och göder organiserad brottslighet på många sätt. Många kommuner arbetar fortfarande inte systematiskt med frågan. Sophanteringen är en stor del av miljöbrottsligheten och uppskattas vara en av de mest lönsamma brottstyperna i världen.

Det finns flera skånska exempel. Majoriteten av Skånes kommuner har utsatts för avfallsbrottslighet de senaste åren. Det visar en sammanställning som Länsstyrelsen Skåne gjorde för två tre år sedan efter besök i samtliga 33 kommuner. Ett av de vanligaste avfallsbrotten är att man lämnar osorterat bygg- och rivningsavfall. Det dumpas, och det läcker föroreningar i mark och vatten.

Det är också vanligt att avfall går på export. Ibland kan samma sak definieras på olika sätt. Till exempel påstår en företagare att man har begagnade varor som ska gå vidare för försäljning utomlands medan tullen i stället definierar det som dumpning av gamla elapparater i en container på en färja till kontinenten. Det finns olika sätt att definiera detta.

Den stora förloraren är naturen och våra ekosystem. Avfallet förorenar vårt ytvatten och grundvatten. Kostnaderna för föroreningarna är omfattande men samtidigt svåra att bestämma, eftersom alla kostnader inte finns sammanställda och inte heller är kvantifierade. Det måste vi göra något åt.

Herr talman! Efter Think Pink-härvan har det hänt en hel del. Många förslag utreds och diskuteras, och nya utredningar har tillsats. Men brottsligheten händer nu. Vi kan inte vänta. Det var bra förslag som presenterades i slutet av förra månaden. Det är ett bra steg på vägen. Fokus var på straff och sanktioner och inte så mycket på hur vi kan hjälpa kommuner att hitta de brottsliga aktörerna.

Vi måste fokusera ännu mer på ökad samordning mellan myndigheterna, hos polisen och hos länsstyrelserna. Att bara skärpa regelverket gör det svårare för de seriösa aktörerna att verkligen göra rätt. Därför vill jag och Centerpartiet se fler åtgärder. Vi behöver framför allt förebygga och upptäcka den organiserade brottsligheten i tid och prioritera fältarbetet hos kommunerna och hos polisen.

Herr talman! Det sista området är offentlig upphandling, som är en annan viktig fråga i arbetet med att minska Sveriges miljöpåverkan. Varje år upphandlas varor och tjänster för hela 800 miljarder kronor. Dessa inköp kan ha stor inverkan på miljön, och i dessa upphandlingar är priset avgörande. Ord som cirkulär och återvinningsbarhet är sällan med.

Genom att ställa krav på hållbara produkter och tjänster vid upphandlingar kan staten och kommunerna bidra till en mer miljövänlig ekonomi. För att driva på denna utveckling bör ett ambitiöst mål sättas på exempelvis 20 procent återvunnet material i statens upphandlingar.

Övergripande miljöfrågor

Herr talman! Avslutningsvis: Miljöfrågor är komplexa och kräver att vi samarbetar för att hitta lösningar. Sverige har många bra lagar och regler på plats, som miljöbalken och tillståndsprocesserna. Men det är viktigt att vi fortsätter arbeta för att förbättra miljöskyddet.

Genom att bekämpa avfallsbrottslighet och ställa miljökrav vid offentlig upphandling kan vi bidra till att bevara vår natur för framtida generationer. Det är vår gemensamma uppgift att skapa en hållbar och miljövänlig framtid.

Övergripande miljöfrågor

(Applåder)

(forts. § 9)