Herr talman! Jag tror inte att vare sig jag själv eller ledamoten Bergenblock någonsin kommer att vara nöjda. Vi är engagerade i de här frågorna och vill väldigt mycket, så vi kommer nog aldrig att framstå som nöjda, oavsett regering.

Det jag refererade till var de senaste tio åren. Där är vi nog alla lika goda kålsupare när det gäller att vi inte gör tillräckligt mycket. Vi har varit nöjda i och med att vi har varit världsledande i de här frågorna, men nu börjar vi tappa mark, och då är det dags att höja ambitionsnivån igen.

Jag vill invända en del mot Christofer Bergenblocks beskrivning att ingenting sker. Några saker som har skett i närtid är till exempel ett nationellt kompetenscentrum när det gäller autism och IF, och vi kommer nu äntligen att få en nationell handlingsplan när det gäller funktionshinderspolitiken och inte bara mål. Vi tar fram bättre underlag när det gäller elever med funktionsnedsättning i skolan. Vi har utökat stödet till elever med funktionsnedsättning i skolan.

Vi har en tydligare prioritering inom arbetsmarknadspolitiken när det gäller personer med funktionsnedsättning, med ett flertal uppdrag till Arbetsförmedlingen om till exempel en kampanj för att anställa personer med funktionsnedsättning och också att man snabbare ska kunna få en kodning för att kunna få stöd. Vi utreder Samhall. Häromdagen fick Myndigheten för delaktighet ett nytt uppdrag om att titta på våld mot barn och unga med funktionsnedsättning.

Det händer alltså en hel del på området med den här regeringen.

När det gäller huvudmannaskapet lyssnar jag, precis som ledamoten, in funktionsrättsrörelsens oro. Detta är något som vi nu diskuterar vidare i hanteringen av huvudmannaskapsutredningen.