Herr talman! Jag fick inte svar på min fråga. När det gäller hur jag som har en normerande funktionalitet ska kunna delta ute i samhället, gå på friluftsaktiviteter, umgås med vänner eller tillgodose grundläggande behov som att gå på toa, duscha mig eller klä på mig är det ju inte någon stat eller kommun som kontrollerar hur många minuter jag behöver för att kunna göra de här sakerna. Men varför ska vi utsätta personer med funktionsnedsättning för en sådan integritetsberövande process för att de ska få rätt till assistans? Man kan bedöma assistansen utifrån att behoven ses i sin helhet i stället för att man styckar upp behoven och minuträknar dem på det sätt som görs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Jag kan ta ett annat konstigt exempel som jag tycker visar att regeringen borde göra en förändring. Ledamoten nämnde att personer med funktionsnedsättning är överrepresenterade bland fattiga i Sverige. Ändå går den här regeringen fram med att Försäkringskassan ska fortsätta att leverera återkrav på miljoner till assistansberättigade. Vi hörde ju för bara några veckor sedan om 34-åriga Maria, som har en cp-skada och som har fått ett återkrav på över 1 miljon kronor. Maria har rätt till assistans, och hennes behov har uppenbarligen inte förändrats på många år. Varför tillåter Malin Höglunds regering att personer med funktionsnedsättning behandlas på det här sättet?

Det är mycket som behöver göras. Prioritera upp och prioritera om! Tycker ledamoten att de här sakerna behöver göras?