Herr talman! När man är sist i en debatt har väldigt mycket redan sagts. Nu gäller det Riksrevisionens rapport, där man har granskat hur regeringen ser till att skydda och sköta sin värdefulla natur.

Jag skulle nog säga att de flesta runt om i Sverige ser att den här regeringen har prioriterat helt andra saker än den värdefulla naturen, som är så uppskattad och älskad. Jag tror att de flesta också ser, när de åker genom Sverige, att kalhyggen och förstörd, degraderad och trasig natur blir en alltmer vanlig syn. Jag tror att de flesta som har lyssnat på den här debatten också förstår att de omtalade prioriteringarna handlar om politisk vilja. Man har dragit ned med 7 miljarder kronor på det här området.

Herr talman! Jag kan ändå inte låta bli att vara optimistisk, av den enkla anledningen att livet vill leva. Det är någonting som kommer åter varje vår. Jag tror att vi behöver våren mer än någonsin i dessa omskakande tider och i detta mörker. På våren kommer fåglarna tillbaka och väljer just Sverige, och kanske just din trädgård, för att sitta och sjunga i träd.

Det är det positiva med livet. Det vill fortsätta att föra livet vidare. Man har faktiskt kunnat se att bara vi bestämmer oss för att låta livet få leva kommer det åter. Det är därför vi bara behöver prioritera och låta livet få komma tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Jag har ändå en optimism kring att vi faktiskt, som en del av EU, har en restaureringslag, som säger att vi behöver restaurera och laga de trasiga och sönderslitna ekosystemen. Men det kommer, herr talman, att kosta pengar. Det handlar om en prioritering och om en politisk vilja. Det kommer att kosta många miljarder, och här behöver man fundera på motsättningarna och målkonflikterna.

Jag har nämnt detta tidigare. Det handlar om hastigheten när vi pratar om skog. Det mest destruktiva vi kan göra mot en skog är att kalavverka den – ta alla träd på en och samma gång – och efter det dessutom plöja för markberedning.

Herr talman! Sverige är det land i världen som använder markberedning mest, inte procentuellt utan ytmässigt. Samtidigt som vi har en relativt stor enighet här i Sveriges riksdag behöver vi se till att göra någonting åt de destruktiva krafter som trasar sönder våra ekosystem.

Herr talman! Jag fortsätter på det positiva spåret. Sverige har faktiskt skrivit under Kunming–Montreal-avtalet. Där finns det ambitioner om att skydda 30 procent och restaurera 30 procent. Det handlar också, inte minst, om att bruka naturens resurser på ett hållbart sätt. Där är vi inte i dag.

Det handlar bland annat om hur vi fiskar. Vi måste fasa ut bottentrålning. Vi måste få bukt med kalavverkning och använda andra, mer skonsamma och naturnära, skötselmetoder och brukningsmetoder. Det kan vara att man brukar skogen med hyggesfria och naturnära brukningsmetoder, där skogen får vara kvar men träd kan plockas ut.

Det har faktiskt många fördelar. Det finns många vinn-vinnfördelar här. Man kan titta ekonomiskt på detta och se det utifrån ett landsbygdsperspektiv: Det är mycket mer önskvärt att skogen får vara kvar och att man kan dela ytor, nyttor och glädje med andra områden. Vi har pratat om friluftslivet. Vi har pratat om kulturen och rekreationen. Alla de kan rymmas i en skog där man som markägare väljer att plocka enstaka träd utan att ta ned allt.

Utifrån ett ekonomiskt perspektiv är det annars väldigt riskabelt. Man kan jämföra med en ekonomisk rådgivare som säger: Lägg alla dina besparingar i en och samma aktie, och plocka ut den aktien om 70 år. Det är den rådgivning som är gällande för skogsbruket, där man har ett och samma trädslag, i samma ålder, och kommer att få intäkten om 70 år.

I stället skulle man kunna se till att plocka skogens för stunden mest lönsamma träd, de enstaka individer av träd som just nu är fördelaktiga att plocka och som passar ens önskemål och prioriteringar som markägare. Man skulle då få en kontinuerlig inkomst och slippa behöva välja mellan inkomst eller de andra nyttor som jag har pratat om. När det gäller detta behöver vi i Sverige ta stora steg.

Jag skulle också vilja uttrycka tacksamhet gentemot EU och EU:s skogsstrategi. Den har pekat ut exakt denna riktning. När det gäller detta har Sveriges regering varit en av de mest motsträviga krafterna inom hela EU-samarbetet. Jag kan bara beklaga det.

Jag vill ändå belysa vilken stor skillnad det är mellan vad en del ledamöter från regeringspartierna säger i den här debatten och vad man faktiskt väljer att göra. Våra ministrar åker till Bryssel för att motverka lagförslag efter lagförslag som handlar om att bevara, värna och restaurera naturen i hela EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Herr talman! Vi har också pratat en hel del om den natur vi är så många som älskar att vara i. Vi njuter av att den får finnas där. Det kommer dock att krävas en stor satsning och en stor politisk enighet när det gäller detta.

Det finns också många ingångar i det här. När det gäller friluftslivet kan man enkelt räkna ut och själv föreställa sig vilken väg man skulle välja att ta: den som går genom ett kalhygge eller den som går genom en befintlig skog?

Tidigare i debatten har det också gjorts poänger kring kulturen. Jag tycker att kulturens värden ibland underskattas. De är också så integrerade med våra naturvärden. Mycket av våra fornlämningar, kulturlämningar och gamla gravplatser finns i den skog vi inte alls skyddar med lagstiftning så som den skulle behöva och så som den förtjänar. Med detta väldigt våldsamma och intensiva skogsbruk vänder vi upp och ned på dessa platser som har betytt – och egentligen betyder – så mycket både för vår kultur och för vår historia.

Det står helt enkelt klart att vi behöver jobba med skötsel av det som behöver skötas och att vi behöver ta stora krafttag för att skydda inte bara några naturreservat och någon nationalpark utan 30 procent.

Jag tror att det ligger en stor utmaning som vi alla behöver beakta i att hitta alternativ för att ersätta de markägare som är inblandade. När det gäller vems mark som ska användas behöver vi ta en funderare kring hur staten, kommuner, olika företag, bolag och markägare kan bidra mer. Jag tror mycket på det som kommit från EU-kommissionens ordförande om att använda sig av biokrediter och kolkrediter och att se till att det finns lönsamhet för dem som vill bidra till att uppnå de här miljöambitionerna.

Jag ska inte glömma bort att yrka bifall till reservation 4. Jag tackar för debatten.