Herr talman! Förra året hade jag besök hemma i Skåne av mina vänner. Vi planerade att vandra i en av Skånes nationalparker, Söderåsen, i Skäralid. Det är ett välkänt besöksmål, där jag varit både vår och höst sedan barnsben – med familjen, skolklassen och som vuxen. Nu var det äntligen dags att visa mina tillresande kompisar vad Skåne har att erbjuda.

På skylten vid entrén möttes vi av ett anslag. Det var en tavla som informerade om att underhållet i nationalparken hade minskat på grund av en kraftig minskning av budgeten. Det stod: Vår tillsyn och skötsel av både vandringsleder och rastplatser sker nu mer sällan, vilket kan påverka både framkomligheten längs lederna och servicen på rastplatserna. Vi beklagar detta. Med hälsning från Länsstyrelsen i Skåne.

Det är inte den enda platsen i Sverige där vi ser sådana här anslag. Runt om i landet finns det liknande exempel, där länsstyrelserna inte längre har haft möjlighet att genomföra sitt planerade underhåll. I stället har man tvingats dra ned på servicen, vilket påverkar både kvaliteten och tillgången till våra viktiga naturupplevelser.

Så kan vi inte ha det. Det är en situation som vi måste ta på allvar, då dessa nedskärningar har konsekvenser för både människor och miljö.

Herr talman! Riksrevisionens rapport visar att det är svårt att följa upp de planerade skötselplanerna och naturvårdsåtgärderna. En konkret effekt av detta är arbetet med att motverka främmande invasiva arter. Det är särskilt beklagligt i en tid när vi ser ett varmare klimat och när dessa arter – både växter och djur – ökar i antal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur

Balansen mellan att skydda nya områden och ta hand om det vi redan har är oerhört viktig. Vi måste se till att sköta det vi har och lägga resurser på det innan vi ombildar till nya områdesskydd. Om nya reservat bildas utan resurstillskott sinar mängden resurser för respektive reservat.

Herr talman! Miljömålsberedningens delbetänkande presenterades för precis en månad sedan. Det var mycket vi var oeniga om, men en sak var vi helt överens om. Det var just detta: att det krävs en kraftig ökning av medel till skötsel och förvaltning av skyddad natur. Alla partier sa det. Vi landade till och med i en siffra: 1,6 miljarder extra per år under kommande fem år. Anledningen är att skötseln och resurserna ligger back. Det behövs en rejäl ökning under några år – sedan kan man återgå till en lägre nivå – för att man ska kunna ta igen det man har tappat de senaste åren.

Här är det alltså tre instanser som konstaterar samma sak.

Riksrevisionen säger att det finns en diskrepans mellan hög ambitionsnivå och vad länsstyrelserna kan åstadkomma. Naturvårdsverket säger att det behövs en långsiktig grundfinansiering av åtgärder då dagens anslagsmedel inte räcker till för att upprätthålla befintliga naturvärden i formellt skyddade områden. Skogsstyrelsen beskriver att det finns ett akut behov av skötsel i biotopskyddsområden och områden som har skyddats genom naturvårdsavtal.

Bilden är alltså samstämmig. Här måste vi göra någonting.

Herr talman! Avslutningsvis: Jag instämmer. Skötseln av våra 5 000 naturreservat och 30 nationalparker måste upprätthållas. Det krävs en långsiktighet och kontinuitet för att upprätthålla höga naturvärden och den biologiska mångfalden.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 3. Vi delar också Riksrevisionens kritik.

Hur var då vår vandring i den skånska nationalparken? Ja, den var så där underbar som den kan vara i bokskogen om våren. Strålande sol lyste genom de tunna bladen. Jag vill verkligen passa på att rekommendera ett besök i nationalparken, i Skäralid i Skåne, i vår.

(Applåder)