Fru talman! Vår natur är fantastisk – både den som har ett formellt skydd och den som inte har det. Jag skulle säga att naturen nog är det som är allra bäst med vårt land. Den är en del av den svenska folksjälen och av vårt gemensamma kulturarv, och detta måste vi vårda och förvalta.

Den största delen av naturen behöver inget formellt skydd. Den är värdefull ändå i den form den nyttjas och brukas. Men det finns områden som behöver skyddas, och det ska ske på ett förutsägbart och rättssäkert sätt. Därefter, när ett skydd finns, ska området i fråga skötas på ett sådant sätt att de värden som finns där förvaltas väl. Så är inte alltid fallet. Här behöver vi bli bättre, inte minst för att skapa legitimitet för systemet för skydd av natur.

Därför är den granskning som vi debatterar här i dag viktig. Den utgör ett viktigt underlag för att utveckla arbetet med förvaltningen av skyddad natur. Precis som påpekas i granskningen behöver uppföljningen av förvaltningen utvecklas så att det enklare går att följa upp de bevarandevärden som har skyddats och se hur de utvecklas. Fortsatt arbete behöver också göras för att de nationella miljökvalitetsmålen och friluftslivsmålen ska nås, så att det svenska natur- och kulturarvet bevaras för framtida generationer och tillgängliggörs för alla.

Skötsel av skyddade naturområden är viktigt för att områdenas natur- och kulturvärden ska säkerställas och utvecklas. Därför är den satsning som görs i årets budget så viktig och välkommen. Det är en liberal budgetseger. Detta har vi kämpat för, för vi ser att vi under en tid inte har gjort tillräckligt. Det visar den rapport som vi diskuterar här i dag, och vi behöver bli bättre.