Fru talman! Det här inlägget tillhör den pågående debatten, där ganska många delar av miljöpolitiken har tagits upp. Inte minst kom vi in på energipolitiken, där också flera ledamöter, inte minst från Kristdemokraterna, hänvisade till fysikens lagar.

Övergripande miljöfrågor

Därför vill jag ta tillfället i akt och påminna om termodynamikens första huvudsats: Energi kan inte förintas eller nyskapas; den kan endast omvandlas mellan olika energiformer. Detta kallas också för energiprincipen.

När KD hävdar att vi ska ha mer av allt är det därför bara önsketänkande och hittepå. Det har inte någonting med fysikens lagar att göra. Visst kan man vilja ha mer av allt i all oändlighet, och att lova runt och hålla tunt är något som Kristdemokraterna gjort sig kända för just inom energiområdet.

För det andra, fru talman, finns i detta betänkande en del om torven, något som har debatterats från Sverigedemokraternas perspektiv.

Vi från Miljöpartiet har en helt annan syn på det här och har lagt fram förslag om att förbjuda öppnandet av nya torvtäkter. Siffror och fakta visar hur extremt bra våtmarker är för miljön både utifrån klimatet och den biologiska mångfalden jämfört med hur extremt skadligt det är med torvtäkt, och därför är detta en självklarhet.

Vad gäller biologisk mångfald är hela 800 rödlistade arter beroende av våtmarker. Om vi pratar om effektiv klimatpolitik, vilket den här regeringen ofta gör, ska vi känna till att uttorkade och utdikade våtmarker står för 11,6 miljoner ton koldioxid varje år. Det motsvarar 25 procent av Sveriges territoriella utsläpp, fru talman. Dessa marker släpper alltså ut mer än hela Sveriges samlade personbilstrafik.

Efter att ha tittat på dessa siffror kan det kännas ganska självklart att se över etableringen och helt enkelt fasa ut torvtäkter och stimulera alternativ för dem som odlar.

Fru talman! Jag vill också stanna upp lite grann vid Århuskonventionen. Det här är en viktig konvention som även den fick attacker från Moderaternas och Kristdemokraternas ledamöter. De ifrågasätter om det är rimligt att personer som tillhör en viss miljöorganisation ska kunna överklaga eller ha åsikter vad gäller jakt eller kalhyggen där personen själv inte bor.

Jag skulle vilja säga två saker om detta. För det första har Sverige nyligen fått kraftig kritik från FN och FN:s särskilda rapportör för miljökämpar, som precis har varit i Sverige för att påminna Sveriges regering om vikten av aktivism i ett demokratiskt samhälle.

För det andra, fru talman, skulle jag vilja ställa en fråga och lyfta fram en aspekt: Hur ska den lokala förankringen gälla för dem som jagar eller bedriver kalhyggen? I dag kan man ju vara en Stockholmsbaserad riskkapitalist och köpa fastighet efter fastighet. Man kan också bo i Stockholm och ställa upp i jakten på lodjur, vilket sker just nu.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 mars.)