Fru talman! I dag står vi, som vi har hört tidigare, inför det faktum att en av Sveriges största konkurser i modern tid har aviserats. I den här debatten pratar vi arbetsmarknadspolitik och även akassa. Min partikamrat Ardalan Shekarabi talade lite tidigare om samhällets ansvar för att stötta människor i att komma tillbaka från arbetslöshet. Jag kommer att prata om akassan och samhällets ansvar att se till att människor också klarar sin ekonomi när de blir arbetslösa. Utöver detta har vi naturligtvis individens ansvar att ta den hjälp som erbjuds och göra sig själv anställbar, som det så märkligt heter. Man ska se till att själv göra det man kan för att få ett jobb.

Fru talman! Akassan är ett av den svenska modellens flaggskepp. Men den är i dag inte i det skick som vi som arbetar och skapar Sverige förväntar oss. Akassan ger, om den fungerar, både samhället och individerna en hel del viktiga funktioner. Den ger naturligtvis individuell trygghet inför eventuell arbetslöshet. Den ger också modet att byta jobb när man har jobbat på en arbetsplats under lång tid eftersom man då riskerar att hamna sist i kön vid en eventuell kris på den nya arbetsplatsen. Här samspelar akassan till exempel med det omställningsstudiestöd som infördes nyligen. Akassan är också en garant för att de kamrater som blir arbetslösa klarar sig utan att lönekonkurrera med dem av oss som fortfarande har jobb.

Akassan är inte den populäraste funktionen hos högern, såklart. De brukar vilja använda akassan för att pressa ned löner och i stället skapa en ökad lönekonkurrens. Det är otroligt viktigt för alla som har ett jobb och vill se en stabil löneutveckling.

Akassan är också viktig för samhällets funktion. Den mildrar lågkonjunkturer och säkrar samhällsekonomin genom att de som sägs upp inte tappar all köpkraft utan i stället kan fortsätta att leva något så när tills de hittar ett nytt jobb.

I dag blev 5 000 anställda varslade till följd av konkursen på Northvolt. Majoriteten av dem jobbar i Skellefteå, en ort med 40 000 invånare. Det får naturligtvis en rejäl effekt på ekonomin i Skellefteå kommun, på hela samhället och på arbetsmarknaden när så många går ut i arbetslöshet samtidigt. Man kan också lätt tänka sig hur mycket större effekterna skulle bli om akassan inte fanns för de anställda. Det hade drabbat stora delar av övriga samhället: matbutikerna, klädaffärerna, biograferna och allt det andra som vi förväntar oss ska finnas i vår närhet. De hade riskerat att få skära ned, och på grund av ett företags konkurs hade effekterna blivit stora för helheten.

Akassan är kort sagt basen för svensk arbetsmarknad. Den säkrar samhället och individen mot sämre tider, och den fungerar som en inkomstförsäkring mellan jobb och en konjunkturdämpare för ekonomin lokalt och nationellt – nu när vi redan har de högsta arbetslöshetssiffrorna på decennier.

Det här är alltså inte bara en fråga om rättvisa och om svenska arbetares möjligheter att försäkra sig mot sämre tider och lönepress, även om det såklart är en viktig grund i försäkringen. Den är också samhällsekonomiskt viktig och fungerar bättre ju närmare den följer löneutvecklingen.

Under Alliansens tid vid makten hade man en annan idé. Man skulle använda akassan för att pressa ned fackföreningarnas löneanspråk. Man sänkte taket och höjde avgifterna och kopplade dem till arbetslösheten i branschen. Men det ledde inte till bättre siffror på svensk arbetsmarknad. Det ledde inte till lägre arbetslöshet. Och experimentet avslutades tack och lov 2014. Vi kunde därefter höja akassan i flera steg, senast under pandemin då coronaviruset drabbade samhället och många människor såg sina jobb försvinna.

Fru talman! Den som har en medianlön på 35 600 kronor i månaden får från första dagen som arbetslös ett tapp på över 8 000 kronor i månaden och efter 100 dagar ytterligare drygt 2 000. Det är rejäla ekonomiska avbräck.

Ibland låter det som att ersättningarna i akassan är för höga, men egentligen kan vem som helst se att så inte är fallet. Att tappa närmare 30 procent av sin inkomst från första dagen är rejält svårt för många människor mitt i livet. Man kan bara tänka sig hur stor effekt det får på en sådan ort som Skellefteå när 3 000–4 000 människor tappar de inkomsterna i ett slag.

Regeringens förslag på högre avtrappning är dessutom ett hårt slag mot människor som hela livet har gjort vad de ska, som förväntas gå till jobbet och som har tagit sin del av det gemensamma samhällsansvaret. I dag ser också många av dem sina jobb försvinna i konkurser och nedskärningar. Forskning visar att människor kan drabbas av åldersdiskriminering på arbetsmarknaden redan i 40-årsåldern. De får mycket längre väg tillbaka till jobb än de hade i 20-årsåldern.

Regeringens svar till dem är alltså: Ni ska också få ytterligare sänkt ersättning när ni drabbas på arbetsmarknaden. Svaret är inte att man ska ta tag i åldersdiskrimineringen och se till att akassan faktiskt finns för dem som behöver en lite längre omställning, vilket vi ser i forskningen att vissa människor behöver, utan tvärtom.

Det här står i stark kontrast till att vi socialdemokrater vill se en stabil och trygg akassa som en bas för både trygghet i arbete och stöd tillbaka till arbete i stället för som ett instrument för att klämma åt dem som drabbas av arbetslöshet.

(Applåder)