Herr talman! I grund och botten är det en rimlig hållning att man ska återvända om man får ett nej, men tittar vi på verkligheten ser vi att det finns en stor grupp människor som inte kan återvända. Nyligen hörde jag om en person som hade åkt till Afghanistan efter avslag, men de släppte inte in honom. Talibanerna ville inte ha den här västerniserade personen i sitt land, så personen är tillbaka hos oss i Sverige.

Vi har många människor som inte får passhandlingar och som av andra praktiska skäl blir kvar år efter år efter år. De borde inte behöva leva i skuggsamhället. De borde kunna få uppehållstillstånd. De borde kunna få arbeta. De borde kunna få ha ett normalt liv med grundläggande mänskliga rättigheter och värdighet.

Det är, som sagt, också ungefär en fjärdedel av dem som söker asyl efter preskription som får uppehållstillstånd. Migrationsverket eller domstolarna landar i slutsatsen att dessa individer behöver skydd. De personerna tycker vi i Miljöpartiet inte heller ska leva i skuggsamhället.

Plockar vi bort både dem som skulle behöva få skydd och dem som har verkställighetshinder av något slag minskar skuggsamhället dramatiskt. Där tänker jag att Moderaterna inte riktigt har något svar, utan man liksom hoppas att den här gruppen automatiskt ska försvinna om man gör livet sämre och svårare för människor som lever i papperslöshet. Men så ser inte verkligheten ut – av en lång rad skäl.

Vi i Miljöpartiet har flera förslag om lösningar på detta, som Moderaterna i dag avslår.