Fru talman! Jag uppfattade tyvärr inte någon fråga från Magnus Jacobsson, men jag kan passa på att framföra ett stort tack för bibelreferenserna i olika inlägg här i kammaren. Det höjer allmänbildningen här; det är jag väldigt tacksam för.

Jag tror inte att människor i grund och botten vill gå runt och vara arbetslösa. Det är väl där vi skiljer oss åt. Jag tror att vi alla skulle behöva lägga mycket tid på att träffa folk som är arbetslösa och prata med dem. De flesta drömmer om ett jobb, en egen försörjning och den frihet som det innebär, och de flesta gör vad de kan med de förutsättningar de har.

Problemet är att vi inte i den utsträckning vi borde och i den utsträckning som vi traditionellt har gjort rustar dem med de kompetenser som krävs för att de ska kunna ta jobben. Om man ställer sig på Drottninggatan och intervjuar äldre som är på besök i Stockholm är det inte svårt att hitta några som gick AMU-utbildningar på 80- och 90-talet när de var arbetslösa. Det var faktiskt ett sätt att befria människor från de hinder som ekonomisk utsatthet och arbetslöshet innebär och rusta dem så att de kunde ta de jobb som växte fram.

Det gör vi inte i samma utsträckning i Sverige i dag, och det är det jag menar med att höger och vänster borde enas om att det nog är klokt att investera i människor. Det är klokt att se till att fler kommer i arbetsmarknadsutbildningar.

Jag tycker inte att det vore tillräckligt bra om 12 000 personer gick arbetsmarknadsutbildningar på årlig basis. Men det skulle i alla fall vara en fördubbling jämfört med dagens siffror. Då skulle Mats Persson i alla fall kunna säga att ni har fördubblat antalet. Men vi är tyvärr inte på väg dit, Magnus Jacobsson.

Vi borde hjälpas åt att sätta press på Mats Persson så att det sker lite förändringar och kommer lite fler initiativ från regeringens sida.

(Applåder)