Herr talman! Kamerabevakning är ett effektivt verktyg för att förebygga, förhindra och utreda brott. Den har i flera fall bidragit till att säkra viktig bevisning och lett till fällande domar.

Samtidigt är det av största vikt att kamerabevakning används ansvarsfullt och med tydliga regler för att skydda den enskildes integritet. Övervakningen ska ha ett tydligt och motiverat syfte och vara proportionerlig i förhållande till behovet. Detta har att göra med att det finns betydande risker för att kamerabevakning kan vara integritetskränkande. Människor kan känna sig övervakade och begränsade i sin vardag, särskilt på platser där många förväntar sig att kunna ha en högre grad av privatliv som parker, sjukhus, skolområden och andra offentliga platser. Upplevelsen av att ständigt vara filmad kan påverka människors beteende och skapa en känsla av obehag eller oro för hur insamlad information används och lagras.

Den mer generella känslan av ett övervakningssamhälle kan också minska människors förtroende för myndigheter och institutioner – om kamerabevakningen uppfattas som alltför omfattande eller ingripande. Kamerabevakning måste därför ses som en del av ett större trygghetsskapande arbete. För att man ska bekämpa brott krävs det mer än teknisk övervakning. Förebyggande insatser, som att skapa ett mer jämlikt samhälle där alla barn ges samma möjligheter, samt riktade stödåtgärder för familjer i riskzon är avgörande för långsiktiga resultat.

Det krävs alltså alltid en noggrann balans mellan brottsbekämpning och skyddet av den personliga integriteten. En rättsligt förankrad och genomtänkt reglering är nödvändig för att kamerabevakning ska kunna användas på ett sätt som gynnar säkerheten utan att skapa ett samhällsklimat där människor känner sig ständigt övervakade.

Herr talman! När det gäller att förbättra effektiviteten av kamerabevakning är det bra att tillståndsplikten slopas för kommuner och regioner. Det kan minska byråkratin och påskynda brottsutredningar. Dagens tillståndsplikt är byråkratisk och fördröjer möjligheten att snabbt sätta upp kameror där de anses behövas. Samtidigt är det viktigt att alla som bedriver kamerabevakning fortsatt följer de krav som ställs i kamerabevakningslagen.

Precis som propositionen lyfter fram har Integritetsskyddsmyndigheten en roll som är central för att säkerställa att kamerabevakning sker på ett sätt som inte kränker den personliga integriteten. Regeringen måste säkerställa att myndigheten ges tillräckliga resurser för att klara uppdraget att övervaka de aktörer som genomför kamerabevakning, så att de följer kamerabevakningslagen och andra relevanta bestämmelser som skyddar individens integritet.

Som ytterligare en säkerhetsåtgärd föreslår Miljöpartiet att regeringen ska införa en anmälningsskyldighet för dem som bedriver kamerabevakning. En sådan skyldighet skulle innebära att aktörer som vill bedriva kamerabevakning ska anmäla den bevakningen till en ansvarig myndighet, exempelvis just Integritetsskyddsmyndigheten, i stället för att ansöka om tillstånd. Det skulle ge en ökad transparens och möjlighet till tillsyn utan att skapa onödiga hinder för dem som vill använda kamerabevakning för att öka tryggheten. Genom att kräva att kamerabevakningen ska anmälas och dokumenteras kan man fortfarande säkerställa att den sker i enlighet med lagar och etiska riktlinjer samtidigt som processen blir smidigare och mer flexibel.

I propositionen har regeringen gjort bedömningen att tillståndsplikten för kamerabevakning inte bör ersättas med en anmälningsplikt, med hänvisning till att nyttan av en anmälningsplikt inte skulle vara påtaglig ur ett integritetsskyddsperspektiv.

I likhet med flera av remissinstanserna har vi alltså en annan uppfattning i den frågan. En anmälningsplikt skulle balansera de risker för den personliga integriteten som ett avskaffat tillståndskrav innebär genom att man ger tillsynsmyndigheten bättre förutsättningar att bedriva en effektiv tillsyn. Genom anmälningarna skulle tillsynsmyndigheten få en överblick över vilken kamerabevakning som pågår. Om en anmäld bevakning framstår som tveksam skulle tillsynsmyndigheten snabbt kunna inleda ett tillsynsärende, utreda bevakningen närmare och vidta de åtgärder som är befogade. För att underlätta för allmänheten att bedöma om en anmälan har gjorts bör denna också på något sätt tillgängliggöras i nära anslutning till kamerans placering.

Herr talman! Regeringen har under de senaste åren tillsatt en stor mängd utredningar och genomfört lagstiftning som påverkar både sekretess och personlig integritet. Miljöpartiet välkomnar därför den utredning som nyligen tillsatts med bland annat uppdraget att göra en analys av den samlade regleringens konsekvenser för den personliga integriteten.

Vi vill i det här sammanhanget påpeka att det också framöver är viktigt att inte driva fram nya förslag alltför snabbt utan i stället ge tid för att noggrant granska och utvärdera de åtgärder som redan har genomförts eller ska genomföras. Därför bör den proposition som vi debatterar här i dag följas upp av en utvärdering som regeringen redan nu tidsbestämmer. En sådan uppföljning säkerställer att de nya reglerna får den avsedda effekten och att avvägningen mellan brottsbekämpning och personlig integritet sker på ett ansvarsfullt sätt.

Jag står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall bara till reservation 5, som handlar om just utvärdering.