Herr talman! Några av de grupper som kommer att drabbas extra hårt av regeringens förslag att människor kan bli papperslösa ett helt liv är personer för vilka det redan finns konstaterade rättssäkerhetsbrister i asylprocessen.

Jag förstår att det är väldigt många komplicerade ord här för er som inte har följt debatten. Men kort och gott handlar det om konvertiter, hbtqi-personer och barn. Det är några av de sårbara asylsökande för vilka vi vet att det finns rättssäkerhetsbrister.

RFSL:s utredning visar till exempel att Migrationsverket ställer höga krav på en persons förmåga att i ord ge uttryck för sina tankar och känslor när man insåg att man till exempel var homosexuell. Det handlar också om skam och skuldkänslor för att man ska kunna få asyl och skydd från förföljelse i hemlandet.

För konvertiter är det samma sak. Det räcker inte med ett engagemang i till exempel en kyrka för att visa att man är kristen eller intyg från pastorer och präster. Det tillmäts knappt något bevisvärde alls. Det är den asylsökandes berättelse och förmågan att sätta ord på tankar och känslor när man kom till insikt om sin nya tro som avgör.

Därför finns just de här personerna ofta bland dem som får asyl efter fyra år och preskription av det första asylbeslutet. Efter fyra år utan förtryck har de haft en helt annan möjlighet att ha talat med andra. De har fått en vokabulär för allt det som var förbjudet. Hur ser Kristdemokraterna på den gruppens ökade utsatthet?