Herr talman! I dag debatterar vi ett antal förslag som handlar om att fler människor under längre tid, eller kanske för alltid, ska leva som papperslösa. Vi debatterar även förslag som innebär att tusentals människor som arbetar i Sverige och deras familjemedlemmar kommer att utvisas härifrån.
Vi i Miljöpartiet tycker att de här förslagen är dåliga, och vi yrkar därför avslag på dem.
Jag vill börja i frågan om spårbyte. Spårbyte handlar om att asylsökande som får jobb i Sverige kan få arbetstillstånd här utan att först åka tillbaka till sitt hemland, till exempel Afghanistan. Vi i Miljöpartiet tycker att det är en bra ordning att personer som kommer till Sverige och söker asyl inte först måste åka tillbaka till talibanernas Afghanistan för att få fortsätta att jobba på sitt jobb i Sverige. Därför tycker vi att spårbyte i grund och botten är en bra ordning.
Det är korrekt som flera debattörer har sagt att det också finns personer som missbrukar det här systemet för att helt enkelt lite snabbare få komma till Sverige och jobba. Det har utretts av Riksrevisionen, som också har rekommenderat flera åtgärder för att förhindra just fusket. Men precis som min kollega Jonny Cato från Centerpartiet redogjorde för tidigare i debatten behöver vi ju inte slänga ut barnet med badvattnet. Vi i Miljöpartiet tycker att vi ska rätta till det som är fel, täppa till luckorna och förhindra fusket. Men i grund och botten tycker vi att de som har kommit till Sverige och sökt asyl och under tiden som de är här har skaffat sig ett jobb inte ska behöva åka tillbaka till exempel till talibanernas Afghanistan för att därifrån söka arbetstillstånd för att kunna fortsätta att jobba på sina jobb i Sverige.
Vi tycker också i sammanhanget att det är väldigt anmärkningsvärt att regeringen inte har lyssnat på Lagrådets kritik. Lagrådet konstaterar att förslaget innebär att det avgörande för om en ansökan om spårbyte ska kunna förlängas för den som redan har ett sådant här uppehållstillstånd enligt den nuvarande bestämmelsen inte är vid vilken tidpunkt utlänningen ansöker om tillfälligt uppehållstillstånd utan när Migrationsverket prövar ansökan. Lagrådet ifrågasätter utifrån ett likabehandlingsperspektiv lämpligheten av att låta en myndighets handläggningstider bli avgörande för om en ansökan ska behandlas enligt den nya eller den äldre lydelsen av lagen. Även rättssäkerhetsskäl talar för att en ansökan som har avslagits före ikraftträdandet bör kunna prövas av en domstol även om prövningen dröjer till efter att bestämmelsen har upphävts.
Vi tycker att det här är synpunkter som regeringen självklart borde ha tagit till sig även om man är oenig om spårbytet. Det innebär att personer nu kommer att utvisas från Sverige på skäl som är desamma som andra personer kommer att kunna få stanna på, detta enbart beroende på hur länge deras ärenden har blivit kvar hos Migrationsverket.
Herr talman! Tidigare i debatten påstods det från Moderaterna att vi inte alls bryr oss om de missbruk som finns av systemet. Jag tänker att det är helt i sin ordning att vara oeniga om saker och ha en saklig debatt i riksdagens kammare. Men när vi medvetet missförstår den vi inte håller med bidrar det i stället till en helt onödig polarisering av en redan ganska polariserad debatt.
Jag skulle därför önska att vi gör vårt bästa för att förstå varandra, och det räcker med att läsa det första stycket i Miljöpartiets och Centerpartiets reservation för att förstå vad vi egentligen tycker.
Herr talman! Frågan om preskription och hur länge människor ska leva som papperslösa är kanske den mest centrala i det här betänkandet. I dag är det så att den som har fått avslag på sin asylansökan för att den inte har kunnat bevisa att det finns sannolika skäl för förföljelse i hemlandet efter fyra år har möjlighet att lämna in en ansökan på nytt. Nästan en fjärdedel av dem som gör det får då stanna i Sverige. Under de senaste åren är det alltså flera tusen människor som först har fått nej men som efter en ny prövning faktiskt har fått asyl och uppehållstillstånd. Migrationsverket har då konstaterat att det är farligt för dem att återvända och att de är i behov av skydd.
Vi har också många människor i Sverige som får avslag på sin asylansökan men som rent praktiskt aldrig får möjlighet att återvända. Under den tid som man är i Sverige med avslagsbeslut har man inte rätt att jobba, man har inte rätt att studera på en högre utbildning och man har heller inte rätt att få sin försörjning på något annat sätt, till exempel genom försörjningsstöd. Man hamnar i ett rättslöst limbo.
Med regeringens förslag kan detta limbo bli livslångt för de personer det gäller. Det finns sedan en tid tillbaka ett antal förslag i den så kallade limboutredningen som försöker att komma till rätta med några av de här bristerna när det finns praktiska verkställighetshinder och människor inte kan åka tillbaka, hur mycket de än medverkar. Det kan till exempel handla om att du inte får ett pass från ditt forna hemland. Så är fallet med en familj med tre barn som är födda i Sverige som jag har träffat flera gånger. De lever i Sverige i limbo år efter år, och barnen har blivit tonåringar här. Med det här förslaget kommer de att fortsätta att leva i limbo, kanske resten av sina liv. Kanske kommer snart andra generationen barn att födas in i papperslöshet i Sverige.
För mig och Miljöpartiet är det här helt oacceptabelt. Det strider mot barnkonventionens mest grundläggande rättigheter för barn. Det strider totalt mot varje ansats till barnets bästa. Även det faktum att det här innebär att man inte kan prövas mot den humanitära grunden gör ju att ännu fler barn kommer att leva hela sin barndom i Sverige i detta limbo. Det är oacceptabelt.
Därför har vi i Miljöpartiet, även om vi i första hand yrkar avslag, i andra hand ställt oss bakom Centerpartiets förslag om en ventil för uppehållstillstånd av humanitära skäl.
Herr talman! Ytterligare en komplicerande faktor är att Migrationsverket i dag i princip inte beaktar verkställighetshinder när man gör asylprövningen. Det tycker vi i Miljöpartiet är ett stort problem. Vet man redan från början att en person kommer att vara omöjlig eller närmast omöjlig att verkställa till sitt hemland borde personen få ett uppehållstillstånd och få börja sitt liv, få tillstånd att arbeta och studera.
Det här måste verkligen ändras nu. Migrationsverket måste ta hänsyn till verkställighetshinder tidigare – annars kommer vi att få se ännu fler orimliga situationer där människor hamnar i limbo år efter år. Detta är förstås helt fruktansvärt för de individer som det handlar om. De kan bli runtflyttade mellan Migrationsverkets boenden från ett år till nästa utan att veta någonting om sin framtid och utan att kunna bestämma över den eller planera sitt liv.
Detta är också ett fruktansvärt slöseri med människoliv. Jag träffade en statslös palestinier som levt i Sverige i 13 år. Under en del av dessa 13 år hade han jobbat som personlig assistent, men när jag träffade honom hade han inte längre rätt att arbeta här. Vi har brist på duktiga personliga assistenter, och hans brukare önskade inget hellre än att han skulle få fortsätta. Men hans liv var i stället satt på paus. I väntan på vad? Fred? Frihet för det palestinska folket?
Om vi tittar på historien ser vi att det finns risk för att väntan blir fruktansvärt lång. Det är inte rättfärdigt. Människor ska inte behöva leva sitt liv utan grundläggande rättigheter, allra minst utan rätten att arbeta och försörja sig.
Vi ser också stora brister i behandlingen av verkställighetshinder. Detta blir nu den enda ventilen, men verkställighetshinder innebär inte en fullständig prövning. Detta omfattar inte den humanitära grunden. Det finns heller inte full möjlighet att överklaga dessa beslut, vilket skulle behövas för att det ska kunna kallas rättssäkert.
Summan av det här förslaget kommer att bli att skuggsamhället växer. Fler människor med skyddsbehov kommer att fortsätta leva i Sverige utan rättigheter och i enorm utsatthet. Den utsatthet som papperslösa i Sverige lever i är redan fruktansvärd, och denna regering vill göra det ännu värre. Det återstår att se vilken typ av angiverisystem man vill införa, men varje angiveribestämmelse kommer att göra att de människor som blir fast i limbo som papperslösa får ännu färre rättigheter än vad de har i dag.
För Miljöpartiets räkning yrkar jag bifall till reservation 1 och reservation 5. Vi hoppas att fler partier inser det fullständigt orimliga i en lagstiftning som försätter människor i ett moment 22 där de varken kan återvända eller får möjlighet att leva ett normalt liv med mänskliga rättigheter och där barn lämnas utan de rättigheter som barnkonventionen ska garantera alla barn. Barn som Murhaf Hamid, som föddes i Sverige och som levt här i tolv år, berövas möjligheten att få uppehållstillstånd på den humanitära grund som vi i Miljöpartiet har kämpat för och kommer att fortsätta kämpa för framöver.