Fru talman! Jag börjar med lite bakgrundsinformation om hur elmarknaden har utvecklats.

Senaste gången vi i Sverige hade en högerregering – alliansregeringen – var vi importberoende. Vi hade ett elunderskott och effektbrist ett flertal timmar per år. Vi importerade tysk och polsk kolkraft för att stötta upp elsystemet.

Sedan hade vi åtta år av aktiv, progressiv rödgrön politik där regeringen satsade på att bygga ut elsystemet. Med undantag för den period när vi verkligen byggde ut elsystemet – från mitten av 1900-talet – har vi aldrig sett den utbyggnadstakt som vi då kom upp i. Detta ledde till stora överskott av hållbart producerad el och låga elpriser. Trots Putins invasion och energikrig hade Sverige de lägsta priserna även under energipriskrisen. Vi kan tacka en proaktiv rödgrön politik för att vi stod betydligt bättre rustade än andra länder, eftersom vi hade byggt upp ett stort elöverskott. Nu har vi ett effektöverskott, eller ett elöverskott, och exporterar 99 procent av tiden. Sveriges energisystem har också utsetts till världens bästa av World Energy Council.

Nu testar vi högerns politik igen. Vad är det då som händer i verkligheten? Jo, utbyggnadstakten tvärnitar. Den låg på cirka 2 gigawatt per år när den här regeringen tog över, men nu är den nere på 1 gigawatt. Nästa år väntas den vara nere på en halv gigawatt. Det sker alltså en 75-procentig minskning av utbyggnadstakten för ny fossilfri kraftproduktion när den skulle behöva öka radikalt. Detta beror på att Tidöpartierna för ett kulturkrig mot billig och hållbart producerad el som kan byggas i närtid. Till råga på allt höjer Tidöpartierna elskatten två gånger under mandatperioden.

Tidöpartierna stoppar majoriteten av vindkraften på land när de får chansen. De säger nej till mellan 70 och 100 procent av det de kan säga nej till med det kommunala vetot. Detta drabbar naturligtvis speciellt södra Sverige, som skulle behöva få in fler billiga kilowattimmar för att trycka ned elpriserna. Som jämförelse kan jag nämna att Miljöpartiet och Centerpartiet är de som säger ja till mest ny vindkraft i kommunerna.

När det gäller havsvinden har Tidöpartierna lagt en död hand över hela Östersjön. Potentiellt 140 terawattimmar, vilket ungefär motsvarar hela Sveriges nuvarande konsumtion, tas bort i ett enda slag.

Tidöpartierna försämrar för solenergin genom att ta bort den så kallade 60-öringen, som man nu får i avdrag när man levererar el till nätet. De har också sänkt det gröna avdraget. Detta har de gjort i en lågkonjunktur. När vi dessutom har jättehög arbetslöshet slår de undan benen på en bransch som verkligen behövs och som behöver expandera.

Man har tagit bort alla tidigare stöd till energieffektivisering. Prognoser visar att vi kan frigöra hela 25 terawattimmar redan till 2030 om vi utnyttjar den potential för lönsam energieffektivisering som finns. Här har regeringen stoppat alla stöd och till och med tagit bort målet för energieffektivisering utan att återkomma med några som helst besked om vad som gäller.

Om man effektiviserar med bara 10 procent kan man få ned elpriset med så mycket som 50 procent, visar studier. Det ger en stor effekt att få bort de där sista timmarna som kan driva upp elpriset.

Man kan tycka vad man vill om ny kärnkraft, men faktum är att bara hotet om att gå in med de här gigantiska subventionerna till ett kraftslag, något som är helt och hållet byggt på ideologi, förstör elmarknaden och underminerar investeringsviljan för alla andra kraftslag. Det är en delförklaring till att vi ser att investeringsviljan i Sverige nu rasar.

Detta kommer dessutom att bli fruktansvärt dyrt. Regeringen har sagt att man vill ha tio nya reaktorer. Det finns en hel del studier om detta från bland annat Chalmers och Blekinge tekniska högskola. IEA, Internationella energibyrån, och IFN har gjort jämförande analyser. Man kan även kolla på SVK:s långsiktiga marknadsanalys, där man jämför kostnaderna för olika energisystem. Det rör sig i häradet 2 000–3 000 miljarder i merkostnad för ett system med tio kärnkraftsreaktorer jämfört med ett system där vi bygger ut det förnybara och har reglerbara krafttekniker som balanserar systemet.

Det är alltså enorma belopp som den här regeringen vill kasta bort. Det motsvarar en kostnad på ungefär 1 000 kronor i månaden per hushåll. Regeringen vill finansiera det här inte bara genom lån, som man antagligen inte kommer att få tillbaka, utan även genom en straffskatt på elkonsumenterna – en Ebba Busch-skatt som gör elkostnaderna högre för svenska konsumenter i en tid när vi vill elektrifiera och vill att elen ska vara billig och konkurrenskraftig. Det är faktiskt ganska tragiskt att se den här utvecklingen i en tid när vi verkligen skulle behöva satsa på att bygga ut elsystemet.

En helt avgörande sak, på tal om hur en marknad fungerar, är att de som ska investera i ny kraftproduktion ser att det kommer en efterfrågan. Där kommer regeringens havererade klimatpolitik in. Så sent som i dag har man fått svidande kritik från OECD för sin misslyckade klimatpolitik. Tidigare har man fått svidande kritik från Finanspolitiska rådet. Vi ser också på siffrorna att utsläppen ökar kraftigt. Det gör att de som ska investera blir tveksamma. Vi ser att tunga investeringar i elektrifiering av industrin skjuts på framtiden i Sverige. Då förlorar vi jobb och konkurrenskraft, förutom att vi misslyckas med klimatomställningen.

Herr talman! Vi vill i stället se en snabb utbyggnad av billigt och hållbart producerad energi. Det är framför allt förnybara energikällor som vind och sol som kan leverera den. Sedan vill vi komplettera med reglerbara kraftkällor, energilagring och flexibilitet. Där har vi föreslagit mål för effekt, men regeringen har egentligen inget svar.

Jag noterar att Sverigedemokraterna har kopierat delar av det här och talar om gasturbiner. Skillnaden är att de vill inhandla fossil gas, potentiellt från Ryssland; vi importerar fortfarande rysk gas via gasnätet. Miljöpartiet vill i stället producera förnybar biogas, bland annat för att främja våra svenska bönder och bli mer oberoende av skurkstater för vår energiförsörjning.

En av de viktigaste sakerna i den här debatten rör utbyggnaden av stamnätet och elnätet, som är ett av de stora misslyckandena för regeringen. Detta misslyckande är en av anledningarna till att vi inte får till den gröna omställningen och de gröna industrietableringarna. Vi har ett stort elöverskott, men vi får inte fram elnäten tillräckligt snabbt. Vi får heller inte in tillräckligt med energi i södra Sverige, framför allt inte tillräckligt snabbt.

Regeringen behöver tänka om och se till att vi kan använda de stora belopp som ligger ansamlade hos Svenska kraftnät för att även bygga ut elnätet till havs. Det finns faktiskt ingen logik i att man kan använda de flaskhalsavgifter som elkonsumenterna har betalat in till att bygga elnät mellan elprisområden och sedan bygga ny kraftproduktion där, kanske till mycket högre kostnader då det blir längre avstånd, i stället för att bygga med kortare avstånd ut i havet och få in många kilowattimmar där. Detta behöver man omedelbart ändra på. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 12.

Det handlar också om att bygga upp en elberedskap. Ett förnybart energisystem med mycket energilagring går hand i hand med ett resilient energisystem. Där har vi en del förslag, bland annat om att främja energigemenskaper, något som jag tycker att Sverige har tittat för lite på. Genom att gå ihop på lokal nivå och samordna energikonsumtion och energilagring kan man bygga upp ett mer resilient elsystem. I Ukraina har småskalighet, solceller, vindkraft, lokal energilagring och batterier varit ett framgångskoncept i svåra tider.

Sist men inte minst skulle jag vilja säga något om elnätstariffer, som har börjat införas. Jag har blivit kontaktad av flera medborgare om det här, och jag är väl i grunden positiv till någon typ av effekttariff. Men vi behöver verkligen styra upp systemet. Regeringen behöver ge Energimarknadsinspektionen i uppdrag att se till att det blir en mer enhetlig modell. Jag tycker att det är helt oacceptabelt att vissa elnätsbolag har infört en effekttariff som innebär att man bara får betala för en topplasttimme. Då straffas till exempel de som har gått före och skaffat elbil. Det kan vara effekttariffer som över huvud taget inte är kopplade till vilket utrymme som faktiskt finns i elnätet. Vi kan ha ett stort överskott på el och ha plats i elnätet – ändå får du betala en väldigt hög avgift om du laddar din elbil med hög effekt när det egentligen inte spelar någon roll.

Även detta är en väldigt viktig sak för regeringen att ta tag i omedelbart: att se till att få enhetliga effekttariffer som faktiskt motsvarar den fysiska belastningen på elnätet.