Fru talman! Vi debatterar näringsutskottets betänkande om elmarknadsfrågor. Jag ska börja med att beskriva lite av vad som hänt den senaste tioårsperioden.

År 2014 var det högsta elpriset 1,12 kronor per kilowattimme i prisområde 4 och 42 öre i prisområde 1. Vi exporterade 15,6 terawattimmar.

Det högsta pris som någonsin betalats för el av en svensk kund var priset den 30 augusti 2022 klockan 19.00–20.00 i prisområde 4. Det var 8,50 kronor per kilowattimme.

Säger inte det någonting om modellen som vi prissätter vår egenproducerade el med? Vi exporterade 33 terawattimmar under 2022, och man kan knappast skylla på sträng kyla den 30 augusti 2022 klockan 19.00–20.00.

Om inte merparten av svenska folket tycker att något är fel med systemet när dylikt är fakta, ja, då vet jag faktiskt inte hur faktaresistent man kan bli.

Fru talman! Jag kommer att återkomma till lösningen på problemet med det dysfunktionella prissättningssystem som drabbar svenska elkunder längre fram i mitt anförande.

Ytterligare något som hände 2016 var att den socialdemokratiska regeringen slöt en energiöverenskommelse med Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och Miljöpartiet. Egentligen var det en bra uppgörelse, där man fastslog att till exempel kärnkraft kan byggas på befintliga platser så länge det görs på marknadsmässiga villkor – det vill säga utan statligt stöd. Jag och Vänsterpartiet hade svårt att ansluta oss till den på grund av en skrivning i ett kongressbeslut. I dag skulle jag ha mycket lättare att ansluta mig till en sådan skrivning.

Vi vill gärna ha en energiuppgörelse och gärna en blocköverskridande överenskommelse. En sak ska man nog vara ärlig med, och det är att det inte är bra när energipolitiken är föremål för valfläsk vart fjärde år.

Jag går tillbaka till överenskommelsen. Moderaterna och Kristdemokraterna kom på att det inte är lätt att få investerare till ny kärnkraft när det står att man ska ha ett 100 procent förnybart energisystem till 2040. Man ville gärna använda ordet fossilfritt i stället för förnybart. Därför lämnade man uppgörelsen 2019. Och vad hände sedan? Jo, man vann valet och bildade regering med hjälp av Sverigedemokraterna, oaktat vad Ulf Kristersson lovat Hédi Fried.

Man lovade sedan att ny kärnkraft ska byggas och första spadtaget tas inom mandatperioden. Men att byta ut ordet förnybart till fossilfritt hjälpte inte. Investerarna lyser med sin frånvaro fortfarande. Nu är man alltså ute efter att finansiera ny kärnkraft med statliga garantier – kosta vad det kosta vill.

Hur gärna jag än skulle vilja förstå även andra partiers inställning kan jag inte förstå varför man inte ger utrymme för andra tankar om det visar sig att vi lyckas med att få tillräckligt med produktion, effekt och svängmassa med andra pusselbitar som till och med blir billigare. Det har blivit lite av en religion att säga att kärnkraft måste byggas.

Jag måste bara ge lite fakta, om det är någon som lyssnar förutom de som finns i kammaren, för de tror jag vet om det här. Men det finns en utveckling som sker nu. Skellefteå Kraft har investerat i Rengårds vattenkraftverk. Där kan uppgradering av en turbin öka effektuttaget från 35 till 71 megawatt. Det innebär fördubblat effektuttag. Hur många sådana exempel finns bland våra vattenkraftverk i Sverige? Allt sådant måste utvärderas och göras konsekvensanalyser av innan man skuldsätter kommande generationer i något som kanske inte hade behövts över huvud taget.

Fru talman! Klimatkrisen är akut, och det behövs ett systemskifte för att snabbt ställa om Sverige för att minska utsläppen. Det är helt klart. Men för att åstadkomma en snabb och omfattande klimatomställning behöver delar av samhället elektrifieras. Där tror jag faktiskt att alla partier är överens.

Den ryska invasionen av Ukraina med efterföljande energikrigföring från ryskt håll har bidragit till skenande elpriser i Europa eftersom många av medlemsstaterna inte har tagit klimathotet på allvar och inte lyckats ställa om till fossilfria alternativ. I Sverige är situationen dock helt annorlunda. Sverige är Europas största exportör av el, och det svenska energisystemet är att betrakta som robust, oavsett vad de andra partierna säger.

Produktionsnivåerna i svensk vattenkraft, kärnkraft och vindkraft är intakta, och produktionskostnaderna har inte heller ökat nämnvärt under de senaste åren. Ändå drabbas svenska familjer och industrier mycket hårt av den pågående situationen på kontinenten. Jag och andra företrädare för Vänsterpartiet har under lång tid påtalat riskerna med prissättningsmodellen som låter kontinentala elpriser smitta den svenska marknaden. Jag förordar därför en modell där den interna marknaden separeras från exportmarknaden.

Alla känner nog till modellen eftersom det har varit mycket prat om den. Den kallas Bekenmodellen, och vi döpte om den till Sverigepriser. Den innebär att den el som konsumeras i Sverige prissätts först, och sedan exporteras överskott till gällande europeiska priser. Fine! Det är inte att inte ha fri rörlighet för varor och tjänster. Modellen innebär att Sveriges fyra elprisområden kvarstår, och därför äventyras inte industrins tillit till den billiga elen i norra Sverige. Men den separeras från den el som går på export.

Jag anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag på hur modellen med Sverigepriser på el kan införas och även att regeringen bör agera på EU-nivå och deklarera sin avsikt att skyndsamt införa modellen med Sverigepriser på svensk el. Man bör också initiera samrådsprocesser med övriga EU-länder i allmänhet och våra grannländer i synnerhet för att bland annat klargöra tekniska aspekter och en tidsplan för införandet.

Jag är alltså starkt kritisk till att regeringen inte gjort tillräckligt för att skydda de svenska elkunderna från hiskeliga pristoppar. Utöver det förslag om Sverigepriser som jag nyss redogjort för anser jag även att elnätsägarna utnyttjar systemet genom att höja sina avgifter så mycket som möjligt och att staten borde se till att samhället äger mer av infrastrukturen för den samhällsviktiga funktion som eldistribution faktiskt är.

Jag ser med oro på hur utländska aktörer agerar på den svenska elmarknaden på ett sätt som får negativa konsekvenser för svenska elkunder. Det handlar bland annat om att stora vindkraftsparker säljer sin produktion till utländska företag på långtidskontrakt. Jag anser att inteckning av framtida elproduktion av företag i andra länder är en fråga som bör genomlysas med anledning av det ökade inhemska behovet av el till omställningen. Utländska företags allt större intressen på elmarknaden bör även uppmärksammas ur säkerhetspolitiska perspektiv.

Fru talman! Jag står givetvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer men yrkar nu bara bifall till reservation 2 i betänkandet.