Fru talman! Vi är här för att prata om skolpolitik som rör gymnasieskolan.

Det är inte så att alla partier har egna motioner i samtliga betänkanden, eftersom motionerna delas in i lite olika kategorier. Men självklart har vi politik på detta område. Jag vill därför börja med att yrka bifall till reservation 4, som är gemensam för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag kommer att återkomma till innehållet i den reservationen.

Vi står även bakom reservation 6 från Miljöpartiet om estetiska ämnen. Jag yrkar inte bifall till den, för det kommer att göras av Miljöpartiet, men vi kommer att rösta för den. Även denna reservation återkommer jag till i mitt anförande.

Fru talman! Gymnasieskolan är en frivillig skolform. Samtidigt är en gymnasieexamen den absolut viktigaste nyckeln till arbetsmarknaden och till ett vuxenliv med egen försörjning och god hälsa. Därför måste skolformens uppdrag och arbetssätt tydligt utgå från målsättningen att alla ska slutföra en gymnasieutbildning eller motsvarande. Men betydligt större insatser behöver göras för att få alla unga att påbörja och slutföra en gymnasieutbildning.

Rätten till kunskap och bildning handlar om flera saker – delvis om rättvisa och rättigheter, delvis om kunskap som makt, delvis om värnandet av demokratin och ett samhälle som håller ihop. Men för att skapa detta krävs det ett antal saker. Jag ska ta upp några av dem utan någon typ av värderande rangordning.

Vårt land behöver en politisk ledning som ser värdet i ett jämlikt skolsystem.

Forskning, beprövad erfarenhet och större tillit till professionen ska lägga grunden för utformandet av skolpolitiken.

Ett jämlikt skolsystem kan inte innehålla new public management, marknadslogik, vinstjakt och nedskärningar år efter år.

Till de förutsättningar som behöver finnas för att ett jämlikt skolsystem ska kunna skapas hör ett statligt huvudansvar med ny finansieringsmodell och borttagande av kösystem.

Lärarnas arbetsvillkor måste regleras. De behöver få tid för arbetet och tid efter arbetet. Jag kommer att återkomma till denna punkt senare.

Nyckeltal behöver tas fram för elevhälsan och studie- och yrkesvägledningen.

Fru talman! Listan kan göras betydligt längre än så, men eftersom vi inte har hela dagen på oss valde jag bara några av de punkter som jag tycker är viktiga.

Den första punkten var alltså att vi behöver en regering som ser värdet i ett jämlikt skolsystem. Jag tänker inte kritisera skolministern och utbildningsministern för allt. Det finns saker som vi är överens om. Men skapandet av ett jämlikt skolsystem är som bekant inte direkt en prioritering för denna regering.

Den andra punkten handlade om forskning och tillit till professionen. Jag vet inte hur ni ser på saken, men för mig går det inte ihop att ge Almega Utbildning makten över stora delar av utbildningspolitiken och i samma andetag prata om forskning och beprövad erfarenhet.

Som tredje punkt nämnde jag marknadslogiken, new public management och nedskärningar. På den här punkten tycker jag att regeringen har varit väldigt rak. Det måste jag säga. Vad gäller nedskärningar är man helt ärlig med att man belånar statskassan för att sänka skatten för sina överklassvänner, som också råkar vara stordonatorer till vissa av partierna, och samtidigt inte ger tillräckliga resurser till Sveriges kommuner och därmed landets skolor.

Vad gäller marknadslogiken har vi fortfarande inte sett några konkreta förslag, efter att regeringen suttit i två och ett halvt år vid makten och dess partier under många år varit ständiga motståndare till minsta lilla beröring, förändring eller reglering av världens mest extrema skolsystem. Ärligt talat var jag mindre orolig före den här debatten än vad jag är nu efter att ha hört Moderaterna säga att det bara handlar om en översyn av friskolesystemet; inga större förändringar verkar komma att ske.

Den fjärde punkt jag tog upp handlade om olika frågor som egentligen alla berör varandra. Vi kan konstatera att vi inte har sett förslag om vare sig statligt huvudansvar, ändrat finansieringssystem eller borttagande av segregerande skolköer.

Den femte punkt jag tog upp handlade om lärarnas arbetsvillkor. Där måste jag säga att det händer spännande saker just nu i och med utredningen som har kommit och som flera av oss har diskuterat, senast i går. Jag tycker att utredningen har landat i många bra förslag. Men nu är det upp till regeringen att dels lägga fram förslagen, dels finansiera förslagen så att de kan implementeras utan att samtidigt förstöra inom andra områden i skolan.

Till sist hade jag en punkt om nyckeltalen i elevhälsan och studie- och yrkesvägledningen. Allt fler elever mår dåligt, bland annat i gymnasieskolan. Det enda som hittills har kommit från regeringen är förslag på repressiva åtgärder. Det är sådant som har presenterats av regeringen Kristersson. Vi har under de senaste två och ett halvt åren inte fått höra om några andra förslag på hur välmåendet för landets elever ska förbättras.

Sedan har vi frågan om studie- och yrkesvägledning. I en tid då vi har en regering vars politik har lett till massarbetslöshet på 10 procent kan det kanske vara läge att göra i alla fall en minimal satsning på studie- och yrkesvägledningen. Det kan vara så att jag har läst fel, men jag tror inte att det heller på det området finns förslag från regeringen som kommer att leda till några större satsningar.

Jag vill avsluta med de två områden där det finns reservationer som Vänsterpartiet ställer sig bakom. Den ena reservationen handlar om arbetslivs- och arbetsmarknadskunskap, som tidigare funnits i det svenska skolväsendet. Det här har varit väldigt välfungerande och tjänat vårt land väl men tagits bort. När borgerligheten fått möjligheten har man gång på gång tonat ned detta till förmån för endast entreprenörskap, entreprenörskap och entreprenörskap. Det är inget fel med entreprenörskunskap. Det är bara det att 5 miljoner av landets invånare är anställda på en arbetsplats och 75 procent av företagarna är enmansföretagare. Man behöver få kunskaper om vad det innebär att vara på den svenska arbetsmarknaden. Därför förstår jag inte motståndet till att återinföra lite mer kunskaper om arbetsmarknad och arbetsliv.

Det gäller också något som togs upp tidigare. Vi har under de senaste tio åren sett utvecklingen för arbetsplatsdödsfallen. Vi talar om ungefär 470 personer som har dött på sina arbetsplatser. Man kanske hade kunnat förebygga en del av detta genom den här typen av kunskapsbildning.

Till sist vill jag ta upp frågan om estetiska ämnen på samtliga program. Det fanns ett välfungerande system som tjänade vårt skolsystem, dess elever och vårt land väl under väldigt många år. Det togs bort av anledningar som ingen av oss egentligen känner till, förutom möjligtvis ett förakt för att alla ska få ta del av kultur.

Där menar jag att forskningen är väldigt tydlig. Estetiska ämnen, kultur, rätten till kultur och att få utöva den bidrar till kreativt tänkande. Kreativt tänkande bidrar till att man presterar bättre i andra ämnen.

Detta är någonting som är väldigt viktigt för Vänsterpartiet. Därför stöttar vi också den motion som Miljöpartiet har lagt fram i det här fallet.

Det handlar om att ha en högre lägstanivå för alla elever vad gäller skapandet inom kultur och estetiska ämnen. Men det handlar också om att kunna hitta de talanger som kan finnas bland elever inom icke estetiska ämnen som i dag inte får prova på det på grund av de omoderna regler som säger att alla elever inte har det inom sina program.

Därför vill Vänsterpartiet att estetiska ämnen ska vara obligatoriska i samtliga gymnasieprogram, så som det var en gång i tiden.

(Applåder)