Fru talman! Just nu går många niondeklassare runt om i Sverige omkring med en stor fråga i huvudet. Det handlar om gymnasievalet. Detta är en tid fylld av såväl förväntningar som press. Föräldrar, lärare, släktingar och kompisar undrar vad man ska välja, och framtiden känns plötsligt väldigt nära för väldigt många. Därtill kan vi lägga det osäkra ekonomiska läget, det omvärldsläge vi ser och förändringarna på arbetsmarknaden. Det är inte konstigt att detta val upplevs som viktigare än någonsin.

För många unga är gymnasievalet första steget mot vuxenlivet och arbetslivet. Därför är det oroande att nästan 20 000 elever varje år lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. Det innebär att de står utan en tydlig väg framåt. Utan gymnasieexamen blir det svårt att få jobb och ännu svårare att bygga en trygg framtid. Därför behöver vi skapa en skola som ger alla elever chansen att lyckas.

Det finns en matchningsproblematik. Samtidigt som tusentals elever lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet skriker arbetsgivare efter yrkesutbildad personal. Inom vård, industri, bygg och transport står tjänster tomma. Företag tvingas tacka nej till uppdrag, och verksamheter minskar på grund av just kompetensbrist. Detta är ett systemfel som behöver rättas till.

Fler elever behöver helt enkelt få de kunskaper som krävs för att klara de nationella gymnasieprogrammen. Därför behöver svensk grundskola – och för den delen även svensk gymnasieskola – mer ordning och reda, mer trygghet i korridorerna och mer arbetsro på lektionerna.

Regeringen satsar på ett flertal olika saker, bland annat fysiska läromedel, att se till att de digitala verktygen inte missbrukas och förbud mot mobiltelefoner i grundskolan. Detta är några exempel på insatser som kommer att lägga en stabil grund för att fler ska klara grundskolan och kunna gå vidare till gymnasiet och arbetslivet.

Fru talman! Vi behöver också fler vägar in i arbetslivet. Trots alla stödinsatser finns det en grupp som inte uppnår det som krävs för att få behörighet till de nationella gymnasieprogrammen. Även dessa elever behöver få möjlighet till utbildning och jobb.

Därför vill Kristdemokraterna och regeringen införa ett nytt, enklare gymnasiespår med fokus på yrkesförberedelser och praktiska kunskaper. Jag tror att detta behöver vara ett program som är anpassat efter de elever som i dag hamnar utanför de nationella gymnasieprogrammen. Fokus behöver vara på att ge eleverna en tydlig och förutsägbar väg in i arbetslivet genom mycket praktiska moment, mycket praktik och nära samarbete med branscher och företag.

För dem som är behöriga till ett nationellt gymnasieprogram är de nationella yrkesprogrammen en fantastisk möjlighet. Yrkesprogrammen har fördelen att de kan ge jobb direkt efter studenten. De ger goda chanser till en stabil inkomst. Det ger också självförtroende och stolthet att kunna ett yrke och få en yrkestitel.

Tyvärr är det fortfarande alltför få unga som väljer yrkesutbildningar, trots den kompetensbrist som finns inom många branscher och trots de goda möjligheterna att få jobb efter avklarad utbildning. Därför behöver mer göras för att öka attraktiviteten och anpassa utbildningarna efter arbetsmarknadens behov.

Studie- och yrkesvägledarna spelar en nyckelroll här. Det gäller att de lyckas guida ungdomarna till yrken som ger just jobb. Det är klart att det är bra om unga får följa sina drömmar, men yrkesvägledningen måste också vara realistisk. Studie- och yrkesvägledarens uppgift är ju inte främst att hjälpa eleven till sin drömutbildning, även om det såklart är bra. I första hand ska studie- och yrkesvägledaren hjälpa eleven till en utbildning som ger jobb för att på sikt trygga elevens framtid.

Vi måste också fortsättningsvis se till att de utbildningar som erbjuds styrs av efterfrågan på arbetsmarknaden i större utsträckning än av vad som råkar vara populärt just nu. Det pågående dimensioneringsuppdraget behöver fortsätta, granskas och följas noga.

Även prao och studiebesök behöver stärkas, så att fler unga får en rättvis bild av olika yrken. Många kan ha en felaktig uppfattning om hur det är att arbeta inom exempelvis industrin eller hantverksyrken. Branscherna har ett stort ansvar att lyckas visa upp sig och locka till sig framtidens arbetskraft. Prao och studiebesök ger väldigt bra möjligheter till detta.

Samtidigt som gymnasieutbildningarna utformas i samarbete med branschen behöver det också finnas möjligheter att göra dem mer attraktiva på olika sätt. Det behöver finnas möjlighet att välja bort högskolebehörighet om man inte önskar sådan och att läsa till högskolebehörighet om man vill ha den. Men oavsett vilken utbildning man väljer ska höga förväntningar vara normen inom den svenska skolan; det är bra för både eleverna och samhället i stort.

Fru talman! Ingen ung ska lämnas utan framtid. Ingen ska stå utan möjligheter när vi vet att det finns jobb att gå till och utbildningar att få. Genom att stärka yrkesutbildningarna, förbättra matchningen mellan skola och arbetsmarknad och skapa nya vägar in i arbetslivet kan vi ge fler unga chansen att lyckas. Det stärker individen, det stärker företagen och det stärker Sverige.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)