Fru talman! Tack så mycket, Anders Ådahl, för frågorna!

Självklart är det viktigt att man klarar gymnasiet. Men en prioritering där är att man till att börja med måste ha en bra grundskoleutbildning, och det saknas tyvärr.

Vi gör nu utredningar om hur läroplanen och även lärarutbildningen ska kunna förbättras för att eleverna ska klara grundkunskaperna i grundskolan. Då har de bättre förutsättningar att också klara gymnasieskolan. Det är steg ett, kan man väl säga.

Det kan också vara så att man väljer ett yrkesprogram som man inte passar för och som kanske inte är det man borde ha valt egentligen. Då handlar det mer om att vi kan informera om vad man ska söka för program på gymnasiet. Det finns ju flera olika, som jag nämnde tidigare. Det finns ett antal högskoleförberedande och ganska många yrkesförberedande. Nu har vi också förslag på en ny väg, den tvååriga yrkesgymnasieutbildningen, så att man ska ha mer att välja på. Men då måste man också veta att det finns mer att välja på.

Jag tror att steg ett är att vi har en grundskola som faktiskt är förbättrad så att man klarar den. Vi måste också se till att man kommer till rätt gymnasieprogram.

Det är givetvis också viktigt hur gymnasiet utformas. Som jag nämnde tidigare är alla elever inte stöpta i samma form. Man kanske måste ha olika stöd för att klara gymnasiet. Det finns ganska många som jobbar med studieteknik, till exempel många elevhälsor, så att man också kan lära sig hur man studerar när man kommer till gymnasiet.

Ibland har man kanske varit ganska omhuldad när man gått i grundskolan, men många får ett uppvaknande när de kommer till gymnasiet. Där är man ju en av väldigt många. Man har också många olika lärare, vilket kan vara ett uppvaknande. Då kan man behöva stöd också i fråga om hur man studerar.