Fru talman! Jag håller med Patrik Lundqvist. I den bästa av världar skulle alla svenska löntagare få vara delaktiga och aktiva i fackföreningarna. Men så ser det inte ut i dag, tyvärr. Det är många som nekas uppdrag. Men det är en annan fråga.

Det är glädjande att höra att Patrik Lundqvist inte låser fast sig vid fackföreningarnas makt över a-kassorna. Det har ofta tidigare i denna diskussion sagts att detta är något som staten ska hålla sig borta från och som fackförbunden ska sköta, för det är en del av deras arbete. När organisationsgraden nu minskar ganska ordentligt, framför allt inom LO-facken, bör man kanske, enligt mitt sätt att resonera, hitta andra sätt att sälja in medlemskap i fackförbundet och i ett LO-förbund. Den svenska modellen bygger ju, som Patrik Lundqvist sa tidigare, på jämbördiga parter. Försvagas den ena parten riskeras hela den svenska modellen. Nu ser vi tyvärr att den ena parten försvagas hela tiden i och med att organisationsgraden minskar. Men det är en annan fråga.

En annan fråga till Patrik Lundqvist gäller den stora överfinansieringen av a-kassan. Enligt TCO var den mellan 2007 och 2018 ungefär 166 miljarder – pengar som gick rakt in i statskassan i stället för att kanske användas för att utveckla a-kassan. Hur ser Patrik Lundqvist på det scenariot när det gäller överfinansieringen av a-kassan?

Sedan vill jag göra ett inlägg till som egentligen inte har med detta att göra, men jag vill göra en rättelse. Nu har arbetsmarknadsutskottets vice ordförande Ardalan Shekarabi lämnat debatten, men han påstod här i kammaren att Mats Persson gjorde sig osynlig för alla angående det som hänt i Northvolt. Vi har i arbetsmarknadsutskottets presidium fattat beslut om att Mats Persson ska komma till utskottet i morgon, och det visste Ardalan Shekarabi mycket väl. Jag tycker alltså att det var lite dålig stil – jag vill ha det fört till protokollet.