Fru talman! Det blir lite lustigt i den här debatten när utrikesministern försöker framställa det som att man har hanterat biståndet till Palestina på ett klokt sätt, med tanke på att UNRWA är den aktör som alla FN-organ säger är bäst lämpad och egentligen den enda aktör som kan fullgöra uppgiften. Och frågan är så mycket större än bara det enskilda humanitära stödet. Vi har till exempel följeslagarprogrammet, som blir sönderslaget och som har varit ett skydd för palestinierna på Västbanken. Regeringens politik har inneburit att detta i princip läggs ned. Det blir hyckleri.

Tyvärr har EU:s röst också försvagats väsentligt sedan Josep Borrell, som var föredömlig i sin tydlighet, lämnade.

Det är också så att Sverige fortsätter att exportera rödpunktssikten till Israel, som används av IDF.

Vi borde ta emot patienter från Gaza och nu också Västbanken för att stötta och hjälpa det palestinska folket, eftersom sjukvården är sönderbombad i Gaza och starkt undermålig på Västbanken. Vi borde givetvis återuppta och stärka stödet till UNRWA för att fortsätta försöka bygga på en tvåstatslösning och ge det palestinska folket möjligheter till liv. Vi borde pausa associationsavtalet mellan EU och Israel tills det uppfylls, eftersom det står att mänskliga rättigheter och folkrätt och liknande ska accepteras. Vi borde inte ta in viner från ockuperade områden på Systembolaget. Framför allt borde vi inte bjuda på dem på offentliga tillställningar här i riksdagen.

Men jag vet att regeringen har släppt folkrätten och internationell rätt i den här frågan. Tiotusenkronorsfrågan till ministern blir då om hon kan tänka sig att spekulera i hur den militära affären på Västbanken kommer att fortskrida. Finns det någon option när det gäller den israeliska arméns tillbakadragande, och finns det någon kursutveckling i den här frågan som ministern ser framför sig?