Fru talman! Jag tar vid där Gustaf Lantz slutade och ägnar lite tid åt vad det betyder att pröva och utreda. Det är klart att framtagandet av en utredning är avgörande för att få lagstiftning på plats. Men det låter som om regeringen inte är beredd att på riktigt pröva det här verktyget för att tidigt nå barn och unga som riskerar att hamna i grov kriminalitet, avbryta det och ge dem en möjlighet att leva ett icke-kriminellt, normalt liv. Det stannade vid en utredning och att regeringen pekar på ett antal andra samarbetsformer – som i och för sig är väldigt bra.

Det är klart att det är viktigt att polis, socialtjänst, skola och fritidsverksamheter samarbetar och att man har Bobråd runt om i landet för att avbryta ungdomskriminalitet och göra allt för att bekämpa detta. Men jag noterade också att det är viktigt för regeringen och för ministern att inte lägga fram reformer som sätter krokben för det arbete som regeringen gör i andra delar.

Jag vill peka på hur det ser ut i verkligheten. Ute i verkligheten möter vi kommunföreträdare som under lång tid har larmat om att det saknas resurser i skolan, socialtjänsten och fritidsverksamheterna. Därför undrar jag om det inte är resursbristen som sätter krokben för alla de främjande och förebyggande insatser vi har i det här landet. De handlar ju om att stärka barnfamiljerna så att de inte ska behöva välja mellan att erbjuda sina barn kulturskola eller fotbollsskor och att ställa mat på bordet. Var är alla satsningar som hade kunnat understödja och hjälpa kommunerna och familjerna att se till att barnen och ungdomarna inte hamnar i riskmiljöer? Jag ser inte de satsningarna.

I den verklighet som jag och flera andra rör oss i får vi en bild av att regeringen saknar svar. Om Socialdemokraterna hade styrt hade vi lagt en bottenplatta för välfärden och lagt ytterligare 9 miljarder till investeringar i välfärden. Vi hade också sett till att punktmarkera unga på glid och gått vidare med förslag som det om ungdomskriminalitetsnämnder för att kunna komma in tidigare och ge dem som befinner sig i en riskzon ett stöd.

I sak handlar detta förslag om precis det som Gustaf Lantz påpekade tidigare, nämligen det vi mötte i Danmark. Där säger man: Du som är ung och som hamnat i en riskmiljö ska ha rätt till en insats. Detta saknas i dag. Det kan bero på att kommunerna ställs inför ekonomiska realiteter, eller så kan man hamna mellan stolarna i en förvaltning. Vi menar att det är viktigt att ställa sig på den unga personens sida och säga: När man har hamnat i ett läge där det finns risk för grov kriminalitet ska samhället göra allt för att individen ska kunna resa sig upp och få en chans att leva ett normalt och icke-kriminellt liv.

Ett utslag i sådan nämnd skulle kunna ge personen en rätt att kunna sköta sig i skolan, vara aktiv på fritiden och förbereda sig för att ta ett feriejobb. Samhället ska då stötta personen genom denna livssituation. Därigenom tror jag att vi på riktigt kan bygga ett starkt samhälle som kan stänga rekryteringskranen till alla de onda och negativa krafter som just nu verkar runt omkring oss och gromar allt fler unga till den grova kriminaliteten.