Fru talman! Ja, det hade väl varit märkligt om jag inte hade ansett att Sollefteåbor ska ha en god, trygg och patientsäker hälso- och sjukvård. Det framgår av lag. Hade jag uttalat mig på något annat vis hade ledamoten behövt lyfta det, tycker jag.

Som sagt: Intervjun gjordes på måndagen i samband med en annan presskonferens då jag också svarade på de här frågorna. Själva utredningen hade inte kommit. Jag kunde inte uttala mig om den, för den fanns inte i sinnevärlden. Jag hade inte möjlighet att titta på den. Den har jag alltså inte uttalat mig om.

Min bedömning gäller det som sker i Västernorrland och på många andra håll, där man långsamt förändrar. Jag preciserar inte detta till Sollefteå, utan det handlar om det som sker på många håll när man långsamt flyttar den ena kompetensen efter den andra från sjukvårdsverksamheten. Till slut får man, efter många år, konstatera: Nu kan vi inte fortsätta bedriva ett sjukhus med akutverksamhet.

Jag tror att det är ett dåligt sätt att hantera strukturförändringar. Jag tror att man behöver göra dem mer koncentrerat och precist, om man ska göra dem. Att långsamt flytta det ena efter det andra är ingen bra utveckling. Man behöver i stället på ett annat sätt ta ett ansvar för helheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag uppfattar att regionfullmäktige i dag har möjligheten att fatta beslut om på vilket sätt man vill gå vidare. Jag tror att både ledamoten och jag kan säga att alla tar ansvar. Det tycker man ju att man gör utifrån sin situation och den uppfattning man har i frågan. Det är alldeles uppenbart att partier fattar olika beslut och att det finns splittrade uppfattningar inom partier. Det återstår att se hur själva fullmäktigebeslutet blir i dag. Jag förstår att man från den styrande majoriteten anser att man just har gjort ett omtag. Fullmäktige får bedöma i dag om man har gjort det och om det är tillräckligt.

Jag kommer aldrig att backa från att Sollefteåborna behöver en god, trygg och patientsäker sjukvård, för det framgår av lag. Detta uppdrag har varenda ledamot i regionfullmäktige.

Jag hade gärna haft en statlig vård. Jag tror nämligen att det finns en poäng med att nationellt peka ut detta: Hur ska vi ha sjukvården? Var ska vi ha de olika kompetenserna? Det är långt ifrån hus det handlar om, utan det handlar om kompetenser, medarbetarnas kunskap. Var ska de finnas i landet? Var ska vi ha de större noderna, som förser de andra med en massa kompetens? Hur behöver vi bygga ut det andra nätet, som är mycket mer finmaskigt? Jag tycker att detta är en statlig uppgift.

När man fördelar detta på regionerna – det finns 21, och de är självstyrande – är inte helheten i sikte. Det handlar självklart om det man kan ta ansvar för i sin egen region och om de ekonomiska medel man har.

Men det som jag lyfter nu är inte möjligt att genomföra om inte Vårdansvarskommittén, med alla partier, väljer att se detta på ett annat sätt.

Jag noterar att flera professioner lyfter de här frågorna. Senast var det Sjukhusläkarna, som i en debattartikel just lyfte att vi skulle behöva mer nationell styrning. Det återstår att se vad riksdagens partier tycker om det. Mitt parti tycker att det behövs mer nationell styrning, men i dag är det regionpolitikerna som har ansvar. Det ska vara en god, trygg och patientsäker vård också i Sollefteå.