Fru talman! Exakt sådana samtal förs, och de betecknas med olika mer eller mindre begripliga förkortningar. De finns också med i den stora konkurrenskraftsrapporten. Det handlar om att konsolidera europeisk försvarsindustri och inte ha regelverk som stoppar det, ha mer av gemensamma upphandlingar så att länder på ett enkelt sätt kan haka på varandras upphandlingar när man ändå köper saker och ting och ha mer av fasta standarder så att inte två grannländer köper samma sak med lite olika specifikationer, vilket gör det dyrare, långsammare och mindre kompatibelt. Detta är bara några saker. Det handlar också om att underlätta för privat kapital att gå in i försvarsindustri.

Allt detta pågår nu och kör igång med ganska imponerande kraft. Det är alldeles uppenbart att vi har förlitat oss orimligt mycket på framför allt amerikansk försvarsindustri.

Jag delar den uppfattning som beskrevs: 500 miljoner européer har en inneboende styrka som vi kanske inte använder fullt ut, varje dag. Det var nog Polens premiärminister som sa ungefär så här: Ska verkligen 500 miljoner européer behöva be 350 miljoner amerikaner för att kunna ta fajten med 140 miljoner ryssar? Det var ett sätt att uttrycka det. Man ska lägga till att det är ett Ryssland som använder kanske 25 procent av sin ekonomi för kriget, som är berett att gå i krig och hota andra med kärnvapenkrig och som inte har någon demokrati att ta hänsyn till i sitt eget land.

Spelreglerna är alltså inte helt jämna, men vi måste bevisa att våra demokratier på alla sätt står mycket starkare, både här och nu och långsiktigt, än vad Ryssland gör.