Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Jag ska kosta på mig en initial reflektion när det gäller just den enighet som visas inom ramen för svensk politik just nu, som tog sig uttryck på EU-nämndens möte i fredags. Strax därefter var vi flera från EU-nämnden som begav oss till Polen för att där möta kollegor som även i de mer polariserade politiska debatterna förmår att sluta sig samman i de centrala frågor som handlar om skyddet för vårt samhällsbygge och vår demokrati. Den reflektion man gör är att det är just det folkliga skyddet för våra demokratiska värden som är den centrala politiska uppgiften i det landskap vi lever i. Utanför de formaliserade strukturerna ska vi förmå att motivera och stärka legitimiteten för vår svenska och europeiska demokrati och försvaret mot de autokratiska krafter som söker att splittra oss.

Lite grann på den grunden har jag följande fråga. Den kopplar mot de icke-militära försvaren för demokratin, som vi inte får glömma bort. Statsministern beskriver de risker och sårbarheter han ser i andra demokratier. Delar statsministern uppfattningen att vi behöver betrakta de autokratiska strävanden som det finns spår av i andra demokratier som ett instrumentaliserat angrepp på vår demokrati, som också används och underblåses av främmande stater? Det är numera alltmer väldokumenterat över tid beroende på situationen. Ska vi behöva se det som ett hot som också det måste bekämpas och acceptera den premiss som finns inom statsvetenskapen, nämligen att i demokratiskyddet måste man dimensionera skyddet i form av hur hotet ser ut?