Fru talman! Vi är som sagt eniga om vikten av stödet till Ukraina. Vi är också eniga om att vi är eniga i Sverige. Det är bra så. När det hettar till på allvar är vi eniga i sådana här frågor. I många länder, även sådana som står fast vid sitt stöd till Ukraina, är det just nu många som vittnar om betydande intern spänning. Demokratier är sårbara. Man ska alltså inte underskatta värdet av det vi har här.

När det gäller MFF:en, den fleråriga budgeten, talade jag med Europeiska rådets ordförande António Costa så sent som i går. Han har aviserat en första diskussion – dock väldigt preliminärt – redan på nästa europeiska råd, runt den 21 mars. Sedan är det naturligtvis en lång resa, som alla vet.

När det gäller frysta tillgångar är det ingen tvekan om att det är de stora euroländerna som sitter i förarsätet. Sedan tror jag att det är G7 som kan fatta ett gemensamt beslut. Jag ska inte ta gift på det, men jag tror att det krävs enighet även där.

Vad Sverige tycker vet alla. Vad ganska många mindre euroländer tycker vet också alla. Det återstår att övertyga Frankrike och Tyskland, liksom Europeiska centralbanken. Det är där jag tror att den stora skepsisen finns. Man kan tycka olika om det, men så länge den finns påverkar den detta.

Vi gör vad vi kan, men vi är som bekant inget euroland. Vi har inte störst påverkan på detta. Jag brukar påpeka för andra länder i vår närhet som har euron som valuta att de antagligen har större möjligheter att påverka, just eftersom de har den valuta som de vill ska lösas upp från frysta tillgångar.