Herr talman! Tack till statsrådet för det inlägget och svaret!

Om det fanns någon nytta med händelserna på E22:an är det kanske att man i Skåne, och förhoppningsvis också på andra ställen i landet, har lärt sig att det är viktigt att man samverkar. Och det är viktigt, vilket framkom i rapporten som jag har här någonstans bland mina handlingar, att tidigt försöka få en bild av vad problemet är och vad det är som händer och, som också framförts här, att arbeta proaktivt. Det är bra att olika aktörer har lärt sig av händelserna på E22:an, och jag utgår från att det är fler aktörer än länsstyrelsen som lär sig av denna typ av händelser. Jag har ingen anledning att tro något annat, utan jag är alldeles övertygad om att så sker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns dock kanske fortfarande vissa saker man skulle kunna ha synpunkter på. När de här händelserna inträffade den 22 november var till exempel företrädare för Trafikverket ute och sa att vi inte kan styra över vädret och att den dag då vi kan göra det är en lycklig dag för oss alla. Det var kanske, kan jag tycka, en något oseriös ton att ha när människor som i det fallet, den 22 november, satt fast i alla fall i några timmar på E22:an. Det kanske inte är riktigt så man ska hantera en sådan situation, men jag förstår att statsrådet inte här i dag tänker recensera uttalanden från enskilda företrädare på Trafikverket.

Det finns, vilket framkom i MSB-rapporten, ett antal lärdomar som kan utvecklas. Som statsrådet var inne på fungerar regional samverkan uppenbarligen olika bra på olika platser, vilket framgår när man jämför de tre händelserna. Det är också en sådan sak som förhoppningsvis har framkommit i samband med händelserna på E22:an och, tycker jag ändå, det ganska gedigna utvärderingsarbete som har gjorts därefter. Ett antal rapporter av ganska stor omfattning har tagits fram, där man har konstaterat att det inte blev bra och att man borde ha agerat annorlunda. Man har ganska metodiskt gått igenom händelseförloppet och till exempel sagt att redan här, tidigt, började samordningen, samarbetet och arbetet krackelera.

Om det är något annat som är positivt med händelserna på E22:an – E22:an i sig har många positiva aspekter – är det väl att många frågor har väckts som kanske inte har varit så aktuella tidigare. Det handlar till exempel om ansvarsprincipen. Vad innebär den? Ska den gälla i alla lägen? Det är den typen av funderingar, liksom vikten av samordning, samarbete och strategier. Det operativa arbetet kan fungera hur bra som helst. Du kan ha enskilda människor som gör jättestora insatser på enskilda platser och är väldigt handlingskraftiga. Saknar man strategi eller förmåga att samarbeta kanske det inte blir meningslöst, men det får i alla fall inte den vikt det hade kunnat få. Som vi har konstaterat nu i den här debatten, som vi väl får kalla det, finns det också ett behov av att öva och planera inför denna typ av händelser. Det väl också sådant som har framkommit efter detta.

En sak som rapporten från MSB tar upp och som jag tycker att man behöver fundera på är det som i rapporten benämns ekonomiskt förhållningssätt, alltså att det i händelse av kris, när man behöver vidta åtgärder snabbt, kan uppstå frågetecken kring hur man ska förhålla sig ekonomiskt. Det kan finnas rädsla för att man ska överskrida budgetar och liknande, och det kan göra att man avvaktar med att fatta beslut och vidta åtgärder. Detta är sådant som man behöver fundera på utöver samverkan, samarbete och den typen av frågeställningar och även inom myndigheter. Vill man ha en kultur av handlingskraft måste man kanske också i händelse av kris våga överskrida budgeten. Detta är sådant som man fortsätter att resonera kring.

Det finns många frågor att fortsätta att bevaka. Men jag tycker ändå att det finns anledning att vara något optimistisk över att den här händelsen ändå har stärkt Myndighetssverige på något sätt, om jag får uttrycka det så.