Fru talman! Jag vill faktiskt tacka Elisabeth Thand Ringqvist för att hon kommer in på ett av grundproblemen med tillförlitligheten i den svenska järnvägstrafiken, nämligen att den under lång tid varit väldigt eftersatt. Det har varit eftersatt underhåll. Det har varit eftersatt i fråga om att ge framförhållning till tågoperatörerna. Detta beror till stor del på att man under decennier inte har gjort vad som krävts för att underhålla järnvägen och även vägarna.

Att Trafikverket förra hösten hade svårt att komma fram med tågplaner i tid berodde också på omständigheter med ett nytt tågtidtabellssystem, MPK. Det har man kommit till rätta med nu. Man arbetar väldigt nära branschen för att ge bättre framförhållning som lever upp till lagstiftningens och hela direktivets krav, men man ska kunna förvänta sig bättre framförhållning. Jag personligen är inte nöjd med en framförhållning som lever upp till lagstiftningens krav. Man skulle kunna förvänta sig ännu längre framförhållning, precis som ledamoten är inne på. Men det förutsätter ju att vi har en robust och tillförlitlig infrastruktur i botten och att man gör banarbeten på ett sätt som stör trafiken så lite som möjligt.

Här fanns det förslag från den tidigare alliansregeringen, som båda våra partier ingick i, att man skulle ta mer hänsyn till tid i spår. Det fanns förslag i utredningar som låg på den förra regeringens bord, men de avskrevs.

Man gjorde inte tillräckligt för tio år sedan för att få ett bättre fungerande underhåll av järnvägen. Det är grundproblemet med framförhållning och att underhållsarbete ska ta så lite tid i anspråk som möjligt.

Då kommer vi tillbaka till det Kalle Olsson säger - att det inte handlar om fräcka höghastighetståg. Det gör det i någon mening visst, fru talman. Man har ju valt fräcka höghastighetståg och stora projekt som har legat långt fram i tiden i stället för att prioritera upprustning av befintlig järnväg så att man kan ha god framförhållning för bokning av biljetter och ge bra förutsättningar för de aktörer som driver trafik på en infrastruktur som i stora delar är över 100 år gammal och har mycket stora underhållsbehov.

Det beslut som regeringen fattade om att avbryta planerna för nya stambanor för höghastighetståg innebar enligt Riksrevisionen en besparing på 163 miljarder kronor i inteckningen av framtida planer. Samtidigt har vi en underhållsskuld för järnvägen på drygt 90 miljarder kronor.

Det handlar alltså visst om vilka prioriteringar man har gjort. Detta har inte uppstått ur ett vakuum, utan det är en konsekvens av att infrastrukturen har prioriterats ned av tidigare regeringar. Detta ändrar vi på nu. Vi går från ord till handling. Vi ökar infrastrukturramen med cirka 200 miljarder kronor. Det är den största satsningen på infrastruktur i modern tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här kommer att innebära att vi under planperioden kan återta allt eftersatt underhåll på vägsidan, vilket är en angelägen fråga för hela landet, inte minst i Jämtland. Detta vet Kalle Olsson och jag, som har debatterat denna fråga tidigare. Vi som har färdats på vägarna i Jämtland har sett hur skicket på dem är, så det är en viktig del.

Att underhållet av järnvägen också prioriteras upp nu och att vi så att säga maxar hur mycket man kan lägga på järnvägsunderhåll tror jag också är ett välkommet besked. Den situation vi står i nu är dock inte något som har uppstått ur ett vakuum, utan det är en följd av att infrastrukturen har varit nedprioriterad. Detta ändrar vi på nu för att man ska kunna lita på järnvägen i Sverige.