Fru talman! Jag tackar Elisabeth Thand Ringqvist för en viktig interpellation. Den här debatten handlar om SJ:s beslut att sluta köra nattåg på sträckan Göteborg-Jämtland. Men det går inte att dagen efter budgetpropositionens avlämnande bortse från att det i budgeten för nästa år saknas medel för att fullt ut kunna finansiera de statliga trafikavtalen, vilket bland annat hotar den populära och viktiga sträckan mellan Stockholm och Jämtland.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi talar alltså inte längre om bara en nedlagd nattågssträcka, utan risken är överhängande att vi talar om två. Här förväntar jag mig svar från statsrådet. Statsrådet måste rimligen ha haft en idé om vad som ska hända när de efterfrågade medlen inte tillskjuts, precis som den S-ledda regeringen en gång i tiden hade en idé när man gjorde en riktad satsning för att just rädda nattågen.
Beskedet att SJ slutar köra på sträckan Jämtland-Göteborg slog ned som en bomb hemma i min valkrets. Nästan lika stor blev faktiskt förvåningen när statsrådet strax därefter viftade undan frågan om vad regeringen kan göra för att rädda trafiken. Den lätthet med vilken ministern avfärdade frågan står i skarp kontrast till den kämparanda som många jämtar och andra har visat sedan dess. Som vi hörde här är det långt över 70 000 personer som har undertecknat uppropet om att rädda nattågen.
I den numera återuppväckta Facebookgruppen Nattåget Jämtland fångar Anna-Karin Johansson den känsla som hon, jag och många med oss känner. Anna-Karin skriver: "Vi har på så många sätt sämre service här uppe i glesbygden. Vi betalar också skatt och har önskningar. Vi vill kunna resa liksom att turister, släkt och vänner på enkel sätt ska kunna ta sig hit."
Fru talman! År 2024 borde vi inte lägga ned tåglinjer i vårt land, utan vi borde snarare öppna nya, bättre och snabbare tåglinjer för att binda ihop Sverige och för att möta behovet av hållbara transporter.
Hela soppan med nattågen visar hur ett systemfel har fått breda ut sig, hur kortsiktiga ekonomiska intressen tillåts trumfa över mycket större och viktigare samhällsintressen och hur politiken drar sig undan när man behöver den som allra mest. Ännu mer blir det så när vi talar om att SJ är ett helägt statligt bolag. Det finns absolut skäl att fråga sig vad SJ gör för att få fler att vilja resa med deras nattåg. Att träda in i en nattågskupé är lite grann som att kliva in i en tidsmaskin och åka bakåt i tiden. Men SJ är, som sagt, inte vilket bolag som helst, utan det är hela Sveriges tågbolag, och det är regeringen som ytterst ansvarar för hur bolaget verkar och agerar.
Från ett jämtländskt perspektiv är det tydligt att vi rör oss allt längre bort från de transportpolitiska målen som talar om en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning i hela landet. Var ligger det samhällsekonomiskt effektiva i att skära av Jämtland från övriga landet? Var ligger det hållbara i att dra bort det klimatmässigt överlägset bästa alternativet tåg för fjärresor i vårt land?
Fru talman! Vi är många som undrar och är oroliga: Utöver indraget nattåg till Jämtland, kan jämtarna också vänta sig att nattågen från Stockholm försvinner? Vad var statsrådets idé när han valde att inte tillskjuta de medel som Trafikverket efterfrågat för att kunna fortsätta att köra bland annat nattågen mellan Stockholm och Jämtland?