Fru talman! Runt om i Europa kan kvinnors kroppar köpas lagligt på bordeller. Det göder den organiserade brottsligheten, som vi har konstaterat, och det utgör en del av det könsbaserade våldet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill vara tydlig med att jag inte tvivlar på att utrikesministern delar min och Socialdemokraternas syn på att detta med kraft måste bekämpas. Våra partier står bakom den svenska sexköpslagen och menar att fler länder borde inspireras av Sverige. Men det som jag trots allt fortfarande finner lite oklart är varför det har tagit denna regering, som har en väldigt hög svansföring när det gäller kampen mot den organiserade brottsligheten, sju månader att landa i att det framgångsrika arbete som har kunnat ske tack vare rollen som global ambassadör mot människohandel nu ska fortsätta.

Jag tror att det hade varit lättare att förstå om beskedet nu hade varit att rollen ska bli permanent och att resurserna för arbetet kommer att utökas, men det uppfattar jag inte är dagens besked.

Jag ställer mig också frågande till varför regeringen under dessa månader inte har kunnat ge ett lugnande besked till alla dem som har reagerat. Jag tänker på den oro som har spridits i civilsamhället och hos kvinnorättsorganisationer runt om i världen som räknar med Sveriges stöd och som har fått intrycket att regeringens plan var att skrota denna roll.

Det här har tolkats som en del av den antifeministiska gir i utrikespolitiken som den här regeringen står för. Jag undrar därför om det kan vara så att regeringen tack vare civilsamhällets stora engagemang nu har ändrat sig för att rädda den här rollen. Vad kan annars förklara månaderna av tystnad och att den tidigare utrikesministern på direkta frågor för ett antal månader sedan inte kunde ge besked om detta? Frågorna kring regeringens senfärdighet vill jag ändå hävda hopar sig nu.

Oavsett detta är vi många som välkomnar att en ny person kommer att rekryteras till den viktiga rollen för att samordna Sveriges arbete i internationella organ och samarbetet med andra länder. Jag tänker till exempel på Frankrike, som Sverige har en diplomatisk överenskommelse med om att vi gemensamt ska arbeta för att stävja människohandel för sexuella ändamål genom att minska efterfrågan på sexuella tjänster.

Behovet av Sveriges insatser på det här området är större än någonsin. Det finns starka krafter som vill att exploateringen av kvinnors kroppar ska fortsätta. När det nu till exempel förs seriösa politiska diskussioner i Tyskland, som står och väger kring frågan om de ska kriminalisera sexköp likt den svenska modellen, tänker jag att det är särskilt viktigt att vi snabbt får en person på plats som kan jobba med detta och beskriva sexköpslagens fördelar. Ett införande i Tyskland skulle göra stor skillnad för hela Europa. Det skulle påverka fler länder än i dag, länder där sexköp i dag är lagligt, och det kanske till och med i förlängningen skulle kunna bana väg för den sexköpslag på EU-nivå som vi socialdemokrater vill ska bli verklighet.

Det finns helt enkelt stora behov av att växla upp arbetet, göra rollen permanent och öka resurserna till detta. Min fråga till utrikesministern är därför om det är något som hon är beredd att göra.