Herr talman! Jag tackar statsrådet för att han är här i dag och debatterar dessa viktiga frågor, för interpellationerna berör både frågan om den statliga närvaron utanför Stockholm och frågan om Sveriges mångåriga arbete med bistånd och byggande av hållbar fred, något som vi verkligen ser behov av i dessa dagar då den regelbaserade världsordningen inte bara utmanas av auktoritära krafter utan börjar raseras på allvar.

Regeringen väljer nu, med hänvisning till kostnadseffektivisering, att stänga ned både Folke Bernadotteakademins huvudkontor i Kramfors och Sidas utbildningsverksamhet i Härnösand och flytta dessa till Stockholm, för tydligen är det automatiskt ineffektivt om verksamheter inte ligger i huvudstadsområdet.

Herr talman! I maj förra året besökte jag Folke Bernadotteakademin, FBA, på Sandö tillsammans med riksdagskollegor från Västernorrland. Förutom att Sandö är en speciell och naturskön plats där krig, konflikt och elände kan kännas långt borta är det en plats som bär på en viktig historia när det gäller Sveriges arbete med att utbilda människor inför internationella insatser och utvecklingssamarbeten i syfte att stödja länder som drabbats av konflikt.

När jag besökte FBA hade man fått i uppdrag av regeringen att i en lägesrapport beskriva nyttjandet av lokalerna för utbildningsverksamhet och hur användandet skulle kunna öka eller effektiviseras. Ett förslag som lades fram var det Peter Hedberg nyss beskrev, alltså att regeringen skulle kunna ge relevanta statliga myndigheter i uppdrag att använda FBA:s lokaler genom att FBA ges ansvaret att säkerhetsutbilda personal från andra myndigheter som ska tjänstgöra utomlands. Det skulle vara ett sätt att öka nyttjandegraden av lokalerna och använda statens resurser mer effektivt. Det går att se stora samordningsvinster med det förslag som FBA lade fram till regeringen.

Herr talman! Vad FBA däremot inte har föreslagit är att huvudkontoret i Kramfors ska stängas ned och flyttas till Östermalm i Stockholm. Tvärtom har man framfört många rimliga argument för att verksamheten i Kramfors i stället bör utvecklas. Det handlar både om kompetensförsörjning och om lokalkostnader där jämfört med i Stockholms innerstad. Det är även anmärkningsvärt att det inför nedläggningen av FBA i Kramfors varken har förts en dialog med myndigheten, hållits en offentlig debatt eller gjorts en konsekvensanalys – åtminstone inte en som vi eller medarbetarna fått ta del av.

Jag undrar om statsrådet Dousa och regeringen över huvud taget övervägde förslaget från FBA att i syfte att använda statens resurser smartare använda dem för olika myndigheters säkerhetsutbildningar. Det är inte helt logiskt att regeringen vill slå samman och skära ned på myndigheter i kostnadseffektivitetens namn men inte agerar för att myndigheter ska använda de utbildningslokaler och den kompetens som redan finns hos FBA.

Regeringen försöker ge en bild av att nedskärningarna på Sida i Härnösand och FBA i Kramfors gör att mer resurser kan gå till internationellt bistånd och fredsinsatser, men det stämmer inte. Sanningen är i stället den att regeringen med sitt borttagande av enprocentsmålet för biståndet och med sin ekonomiska politik, som med precision gynnar landets höginkomsttagare, lyckas svika både världens utsatta och Västernorrland.