Fru talman! Sverige befinner sig i en utmanande tid. Sedan flera år lever vi med en förhöjd terrorhotnivå. Samtidigt rasar kriget i Ukraina vidare. Vi vet att Ryssland och andra länder bedriver olovlig underrättelseverksamhet riktad mot Sverige, här i Sverige. Det är terrorhot, underrättelsehot, hot från kriminella grupper och, ovanpå det, omfattande problem med välfärdsfusk – alltså att personer på olika sätt, till exempel genom id-stölder, tillskansar sig förmåner som de inte har rätt till.

Sällan, fru talman, har väl alltså behovet av att våra myndigheter har koll på vilka som kommer till Sverige varit större. En korrekt folkbokföring är avgörande för att motverka och försvåra för individer och nätverk med onda uppsåt. Det måste också anses vara av allmän vikt att de uppgifter som förs in i folkbokföringen faktiskt speglar befolkningens bosättning, identitet och familjerättsliga förhållanden. Det populära uttrycket ordning och reda börjar ofta med korrekt folkbokföring.

I den granskningsrapport från Riksrevisionen som är föremål för denna debatt har en rad brister upptäckts i myndigheternas arbete med att fastställa identitet på personer som kommer till Sverige. Tiden medger inte att jag går igenom all kritik, men ett genomgående tema eller problem är stuprören i statsförvaltningen – svårigheter att få myndigheter att jobba effektivt tillsammans – liksom frågetecken kring regeringens förmåga att styra och leda.

Många myndigheter är inblandade i arbetet med att fastställa identiteter. Man har delvis olika roller och uppgifter och varierande, på sina håll bristande, kompetens. Därtill lämnar regelverket, inte minst gällande informationsdelning mellan myndigheter, en hel del i övrigt att önska.

För en regering som har gjort inre och yttre säkerhet till sin prioriterade fråga är denna rapport besvärande. En förutsättning för inre och yttre säkerhet är att vi vet vilka som kommer hit, men så är det alltså inte alltid. Riksrevisionen berättar till exempel om hur tredjelandsmedborgare folkbokförts i Sverige som EES-medborgare, med id-handlingar som enligt polisen är uppenbart falska. Det har i flera fall handlat om grovt kriminella personer.

”Sverige har i hög grad tappat kontrollen över befolkningen. Vi har ett skuggsamhälle som vi inte känner till omfattningen på.” Det sa Jimmie Åkesson uppfordrande häromåret. Man frågar sig, fru talman: Vad hände sedan?

Det finns flera iakttagelser i Riksrevisionens rapport som sticker ut. Man vittnar till exempel inom polisen om stora problem att ens få tag på rätt person på Skatteverket för att föra en dialog kring misstänkta falska identiteter. Man undrar återigen, fru talman: Har Tidöregeringen inte kommit längre än så?

Det måste också anses otillfredsställande att handläggare vid de statliga servicekontoren, som har en nyckelroll i att rent praktiskt kontrollera identiteter, inte känt till riktlinjerna för hur den visuella kontrollen av id-handlingar ska gå till. På vissa servicekontor görs regelmässigt fördjupade kontroller, på andra bara i undantagsfall. Vi talar alltså om viktig myndighetsutövning som sköts lite hipp som happ.

Ytterst är det förstås regeringen som bär ansvaret för att arbetet vid myndigheterna fungerar. Ännu mer är det regeringens ansvar att säkerställa att vi har en effektiv myndighetssamverkan. Här finns det som sagt påtagliga problem, enligt Riksrevisionen.

Polisen och Migrationsverket har bristande tillgång till identitetshandlingar hos Skatteverket. Skatteverket, å sin sida, tycker att det är svårt att ta del av vissa av Migrationsverkets uppgifter. Och Migrationsverket har behov av att polisen gör mer för att omhänderta id-handlingar från asylsökande. Försäkringskassan saknar information om status för samordningsnumren hos Skatteverket. Det är inte direkt någon förtroendeingivande bild som målas upp.

Det finns nog inte en lag eller budgetsatsning som löser alla dessa problem. Däremot borde det finnas en regering som ser till att få ordning på statsförvaltningen.

Nu kan vi kanske hoppas att det börjar röra på sig lite grann i denna fråga. Riksrevisionens rapport kom i fjol somras. I december kom till slut ett regeringsuppdrag till de myndigheter som är föremål för granskningen att utveckla samarbetet och stärka statens samlade kompetens när det gäller id-frågor – alltså precis det som Riksrevisionen efterfrågar. Gott så!

Som opposition kommer vi nu att följa detta arbete noga. Vi kommer att återkomma med frågor om hur det går och om klyftan mellan valrörelsens febriga utspel om ordning och reda vid gränsen, folkräkning och allt vad det var och den verklighet som beskrivs i Riksrevisionens rapport.

Det är alldeles uppenbart att vi som samhälle måste höja oss flera snäpp för att få bättre koll på vilka som kommer till vårt land. Den nivå som redovisas i Riksrevisionens granskning är långt ifrån godkänd.

(Applåder)