Herr talman! Jag tackar Magnus Jacobsson. Var det någon fråga – förutom ett tal om regeringens förträffliga politik? Det kanske det var. Den här förträffligheten kan väl varje tidigare regeringsföreträdare hävda, för det har alltid gått mer pengar till infrastruktur. På det sättet följer man mönstret sedan tidigare. Man har faktiskt lagt mer i varje proposition som har varit. Sedan har det givetvis varit skillnader i hur man har fördelat detta.

När det gäller vad man kan göra mer lyfte jag behovet av att konkurrensutsätta underhållet som en viktig del för att kunna uppnå en effektivitet – det är det vi ska diskutera lite grann också i nästa debatt. Där skulle jag tro att både jag och Magnus Jacobsson, och våra partier, tror på möjligheten att få ut mer underhåll för pengarna. Det brukar också ministern säga – att det inte bara handlar om mer pengar till infrastruktur utan också om mer infrastruktur för pengarna. Hur man använder detta tror jag alltså är en viktig del.

Jag upplever inte att jag inte gav några lösningar. Det finns ju möjligheter att, precis som ledamoten sa, jobba i olika bolag. Jag är ledsen för att jag fick korta mitt anförande lite – det tog lite för lång tid. Jag måste ha missat den delen. Det är klart att det handlar om alternativ finansiering. Det rör i och för sig en annan debatt som vi hade när det gällde infrastrukturfrågorna alldeles före jul. Detta ingår inte i dagens betänkande, utan det handlar just om de delarna.

Jag minns inte riktigt att Trafikverket sa att man inte ber om mer än 20 procent. Det var väl ändå någonting som ingick i planeringsförutsättningen att man skulle räkna på vad 20 procent skulle ge. Det är väl delvis en omskrivning av historien, tänker jag, att ni skulle ha varit alla goda gåvors givare och givit ännu mer än vad man önskade sig.

Självklart ser vi att det finns lösningar också. Vi pekar inte bara på problem.