Herr talman! Först och främst vill jag hålla med Ulrika Heie i fråga om beskrivningen – att de problem vi har är en kollektiv synd. Jag stod under hela förra mandatperioden tämligen ensam och påpekade att vi behövde nya finansmetoder.

Vi behöver erkänna att det när man tog bort investeringsbudgeten 1980 skedde en drastisk försämring av den svenska infrastrukturen. Det är den pucken som varje regering har skjutit framför sig.

Samtidigt, herr talman, ropar ledamoten efter mer och en ökad takt. För åhörarnas och tv-tittarnas skull kanske vi då ska rekapitulera vad den här regeringen gör.

Det är den största budgeten någonsin. Det är 27 procent mer i anslag under den här perioden – Trafikverket bad om 20 procent. Det är så mycket pengar som Trafikverket självt har sagt att man klarar av inom järnvägen. Jag har noterat att flera partier i oppositionen, inklusive Centern, säger att det ska göras mer och att takten ska ökas. Men om den myndighet som har ansvaret att göra det här själv säger att man inte kan svälja mer och inte leverera mer uppstår faktiskt en bevisbörda på den som ropar efter mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Från regeringens sida och även från kristdemokratiskt håll har det sagts: Ja, det går nog att göra mer, och det är även med i planen. Det handlar om att öppna för alternativa lösningar och titta på andra sätt att organisera sig. Vi har till exempel övre delen av Norrbotniabanan. Där talar man om att kanske jobba i ett eget bolag – där finns det likheter med Öresundsförbindelsen. Den typen av metod kan säkert påskynda detta. Men jag upplever inte att jag hörde något om det i anförandet. Jag hörde bara om mer och mer och skäll på en regering som redan levererar mer och mer.