Fru talman! I dag är vi samlade här i riksdagen för att diskutera 2024 års rapport om rättsstatsprincipen. Rapporten är ett verktyg som gör att vi får en viss insikt om det arbete som sker i medlemsländerna och eventuella brister som enskilda länder, inklusive Sverige, bör arbeta vidare med. Rapporten är helt enkelt ett hjälpmedel för att hitta svagheter och hantera dem innan de skapar några större komplikationer.

Inom EU ska vi värna demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet men samtidigt vara tydliga med att all makt utgår från folket. Jag har deltagit på ett antal seminarier och konferenser de senaste åren, och vid dessa sammankomster inom EU uppstår alltid diskussioner med andra politiker och med tjänstemän från andra länder. Jag skulle vilja säga att det finns en genomgripande oro hos många. Denna oro handlar ofta om den byråkratiska koloss som EU har blivit – en koloss som på många sätt verkar leva ett eget liv och som bara växer och växer.

I 2024 års rapport om rättsstatsprincipen kan vi läsa att EU och dess medlemsstater enligt artiklarna 3.1 och 13.1 i fördraget om Europeiska unionen ska respektera unionens värden. Bland dessa värden, som är uppräknade i artikel 2 i EU-fördraget, återfinns rättsstaten: ”Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.”

Innan jag går in på rapporten vill jag göra en kort reflektion, för jag reagerar på orden ”icke-diskriminering” och ”rättvisa” i EU-fördraget. Jag kommer att tänka på en lagstiftning vi har i Sverige.

I en dom den 21 april 2015 i Norrköpings tingsrätt fastställdes att svenskar omfattas av skyddet mot hets mot folkgrupp, men det fastslogs också att svenskar ska tåla mer än minoritetsgrupper. Svenskar ska enligt lagen tåla mer av hat, förnedring, hot och glåpord än andra grupper. Är det rättvist? Är det icke-diskriminerande i linje med artikel 2 i EU-fördraget? Vill vi dela upp människor i ett ”vi och dom”, eller ska vi värna likhetsprincipen? Ökar det sammanhållningen i samhället att vi förstärker bilden av ett ”vi och dom”? Det är frågor, fru talman, som kräver eftertanke.

Utskottet är överens om att det är angelägna frågor som tas upp i 2024 års rapport och att förändrade omständigheter på grund av politiska förändringar och teknisk utveckling kan medföra utmaningar för rättsstatsprincipen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2024 års rapport om rättsstatsprincipen

Jag tänkte gå in på ett område i denna rapport, och det är arbetet kring att motverka korruption. Korruption är ett problem man ser i flertalet medlemsländer, och det finns även tendenser till att den ökar. Vi ser att infiltrationen av organiserad brottslighet i offentlig förvaltning inte bara är ett problem i andra länder inom EU. Vi ser att denna sorts brottslighet även fått fäste i Sverige.

Kommissionen noterar att länder arbetar med olika varianter av riskbedömningar när det gäller korruption inom specifika områden.

EU-direktivet om skydd för visselblåsare har resulterat i vissa framsteg i en del länder, men rapporten visar också att det fortfarande finns hinder för att på ett tryggt och bra sätt informera om misstänkt brottslighet.

Jag själv uppfattar en viss uppgivenhet när det i rapporten lyfts att många upplever att man inte vet vart man ska rapportera misstänkt korruption. Man upplever att man inte bara tar en personlig risk om man går vidare med att rapportera om misstänkta fel och brister i en specifik verksamhet, utan upplevelsen hos den enskilde är att ingen större åtgärd ändå kommer att ske.

Fru talman! En viss optimism finns ändå. I rapporten kan man läsa att många EU-länder nu tittar på att införa nya verktyg för att rapportera om misstänkt korruption. Detta är viktiga utmaningar som medlemsländerna måste arbeta vidare med.

Konstitutionsutskottet följer frågan, och Sverigedemokraterna bevakar utvecklingen och kommer att återkomma till frågan om huruvida det arbete som har initierats ger några positiva resultat eller inte.

När det gäller Sverige ser kommissionen i rapporten bland annat positivt på de ökande ekonomiska resurser som regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna har tillfört rättsväsendet, som ska fokusera på att bekämpa den organiserade brottslighet som många gånger involverar korruption. Till exempel har regeringen antagit en ny, mer omfattande plan mot organiserad brottslighet under 2024.

Kommissionen lämnar fyra rekommendationer till Sverige. En av dessa är att ”stärka bekämpandet av mutor utomlands, genom att ändra de befintliga lagfästa definitionerna för att förbättra åtal mot verkställighet av domar i ärenden som rör mutor”.

När det gäller utskottets gemensamma ställningstagande kan jag nämna att kommissionen anger att 68 procent av de rekommendationer som gavs i 2023 års rapport om rättsstatsprincipen har följts upp av medlemsländerna, vilket är en ökning från året innan. Det vi kan se är alltså att 2024 års rapport, liksom tidigare rapporter, om rättsstatsprincipen fyller ett syfte. Sammanställningen lyfter olika utmaningar i medlemsländerna, och vi ser att flertalet länder tar till sig föreslagna rekommendationer och arbetar med att vidta åtgärder för att förbättra eventuella brister i varje enskilt land.