Fru talman! Riksdagen kommer i dag att ta ställning till betänkandet En modern straffrättslig preskriptionslagstiftning. Bakom de lite smått krångliga orden döljer sig förändringar som det finns stor anledning att verkligen välkomna.
För oss här i kammaren behöver ordet preskription inte någon närmare förklaring. För många andra kan det behöva sägas att nuvarande lagstiftning innebär att den eller de skyldiga slipper åtal efter en tid som varierar i längd beroende på vilket straff som kan följa vid en fällande dom. I huvudsak har, som vi har hört tidigare här, de nuvarande preskriptionstiderna bestått i närmare 100 år.
Nu föreslås systematiska förändringar. En given anledning, som också har betonats av tidigare talare, är att den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt att klara upp också mycket gamla brott. Vi har alla läst om eller hört talas om så kallade kalla fall som kunnat lösas med hjälp av förfinad dna-teknik eller genom andra forensiska framsteg.
Till och med modern släktforskning har både internationellt och i Sverige lett till att brott klarats upp mycket lång tid efter själva brottet. Så sent som i förra veckan debatterade vi för övrigt här i kammaren regeringens proposition om biometri i brottsbekämpningen, som vi senare i dag också ska besluta om. Det som vi i dag debatterar är en logisk följd av de ökade möjligheter till brottsbekämpning som så kallade biometriska metoder ger.
En annan viktig anledning är att vi har haft en utveckling som fått det stora flertalet av oss att se mer strängt på allvarlig brottslighet. De allra flesta tycker att det är stötande att brottslingar ska kunna klara sig från rättslig påföljd genom att se till att vara oanträffbara under en ibland ganska kort tid.
En tredje, mycket viktig anledning till de nu föreslagna förändringarna är, som jag ser det och som också har påpekats här tidigare, brottsofferperspektivet. För brottsoffer eller anhöriga till brottsoffer har det ofta känts som kränkande när även allvarliga brott inte längre kunnat utredas därför att preskription inträtt. I vissa fall kan till och med gärningspersonen bli känd utan att det går att göra något åt saken.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En modern straff-rättslig preskriptions-lagstiftning
Brottsbalken 35 kap. kommer att bytas ut mot ett nytt kapitel med förändrade, läs: förlängda, preskriptionstider. För alla brott där livstidsstraff ingår i straffskalan kommer preskription inte att förekomma.
Jag tänker inte gå igenom det nya kapitlets uppräkning av preskriptionstider för alla upptänkliga brott utan bara konstatera att mindre svåra brott, vilka som längst kan leda till fängelse i ett år, får en preskriptionstid på två år. I andra ändan av skalan kan vi se att preskriptionstiden blir 25 år om det i straffskalan ingår fängelse i mer än åtta år, och för brott där livstidsstraff ingår i straffskalan finns, som jag nämnde tidigare, ingen preskription alls.
Preskriptionstiderna kan i praktiken bli längre. Så blir det om det handlar om ett antal brott mot mycket unga. Då räknas preskriptionstiden från den dag då brottsoffret fyller 18 år.
Fru talman! Det jag hittills har berört är förändringar som kan ses som naturliga mot bakgrund av teknikutveckling och en strängare syn på allvarliga brott. Brottsofferperspektivet har, som jag tidigare sagt, också vägt tungt. Sammantaget har det lett till förändringar som det finns all anledning att välkomna. Detta kan också sägas om ytterligare några punkter som jag vill ta upp här.
Den första är att lagstiftningen träder i kraft redan den 1 april. Vi har sett och ser fortsatt en brottsutveckling där många av oss önskar att lagstiftning som på olika sätt kan vända denna sorgliga utveckling kan genomföras snabbare. Vi vet att regeringen i grunden delar denna uppfattning och ser tidpunkten för den förändring vi i dag diskuterar som ett exempel på detta.
Den andra punkten handlar om att förändringarna får ett slags retroaktiv verkan. De förlängda eller avskaffade preskriptionstiderna kommer alltså att gälla också för flertalet brott där den hittills gällande preskriptionstiden inte utlöpt före den 1 april.
Den sista punkt som jag vill ta upp och som jag finner mycket tillfredsställande är att utdömda fängelsestraff inte preskriberas. Förhoppningsvis slipper vi därmed upprörande fall där någon gömmer sig i Sverige eller utomlands under just så pass lång tid att påföljden hinner preskriberas och den brottsdömde kan skratta åt en impotent straffapparat.
Fru talman! Jag vill med det nu sagda yrka på att riksdagen fattar beslut i enlighet med justitieutskottets förslag och avslår samtliga reservationer.
(Applåder)