Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.
En restaurangägare i Falköping står utan kock. En bonde i Fredrika saknar djurskötare. Ramslöksföretagaren på Gotland saknar plockarbetare. Runt om i Sverige ser vi samma mönster: Småföretagare ropar efter kompetens, men regeringen slår undan benen för dem.
I fjol höjde regeringen lönegolvet för arbetskraftsinvandrare till drygt 28 000 kronor i månaden. Tidöpartierna har nu lovat att lönegolvet ska höjas ytterligare till 35 600 kronor, det vill säga motsvarande en svensk medianlön.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring
Tiden går, och framtiden för svenska företagare och entreprenörer är väldigt oviss. Oron många företagare känner för tillfället är stor, samtidigt som regeringens slutgiltiga besked om att lönegolvet ska höjas ytterligare lyser med sin frånvaro. Det har nu gått ett år sedan utredningen presenterades utan att regeringen har lämnat något besked.
Det är oacceptabelt att lämna landets företagare i denna ovisshet. Företagare runt om i Sverige är mycket oroliga. Ska man våga investera i sin tillväxt, eller riskerar man att inte längre kunna rekrytera personal med rätt kompetens?
Regeringen verkar ha glömt att Sverige är ett land av småföretagare. Det är de som skapar jobb, innovation och ekonomisk tillväxt. Nuvarande lönegolv har redan slagit ut många kompetenta kockar, djurskötare och it-arkitekter – yrken där det råder stor kompetensbrist i Sverige. Ytterligare höjningar riskerar såklart att slå ut än fler och drabba än fler branscher.
För att bemöta kritiken säger sig regeringen vilja införa undantag för vissa yrkesgrupper. Men det borde inte komma som någon överraskning för Tidöpartierna att undantag är svåra att genomföra i praktiken. Det blir på ett sätt en arbetsmarknadsprövning, men i stället för att den sker mellan arbetsmarknadens parter, där både fackförbund och företagen själva är involverade, är det Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och tjänstemän på Regeringskansliet som ska stå för undantagen. Jag tycker inte att det är en bättre modell, och i min värld är det fortfarande en typ av omvänd arbetsmarknadsprövning. Men det är bättre att vi låter företagen själva bestämma vilken kompetens de behöver.
Dessutom är den ekonomiska skadan av ännu en höjning enorm. Svenskt Näringsliv har varnat för att regeringens förslag kan minska bnp med 16 miljarder kronor årligen och leda till minskade skatteintäkter på 5 miljarder kronor. Det är pengar som i dag går till skola, vård och omsorg, till fler poliser, till upprustning av försvaret och till att tågen ska kunna gå i tid, eller ibland över huvud taget. Regeringens lönegolv förhindrar tillväxt och småföretagande.
Fusk, oegentligheter, utnyttjande av människor och ren och skär kriminalitet hör inte hemma i någon del av det svenska samhället. Därför har såväl branschorganisationer som Svenskt Näringsliv som politiska oppositionspartier föreslagit saker som gör skillnad på riktigt, saker som gör att kriminaliteten kan bemötas.
Till och med regeringens egen utredare har slagit fast att ett höjt lönegolv inte alls behöver leda till att man stävjar fusk och oegentligheter. Tvärtom riskerar det att leda till att människor får en lön på papperet och en annan i verkligheten. Man kan alltså inte säga att man har kommit åt fusk med ett höjt lönegolv.
Herr talman! Regeringen och Sverigedemokraterna hävdar att arbetskraftsinvandrare tar jobb från arbetslösa svenskar. Men verkligheten ser annorlunda ut. Att anställa någon från ett land utanför EU är en lång, krånglig och kostsam process som ingen företagare väljer om rätt kompetens finns på hemmaplan. Sanningen är att kompetens saknas. Det är därför företag söker arbetskraft från utlandet.
Förra året hade jag möjlighet att åka runt en dag i Malmöområdet och besöka tre olika företag med fokus på arbetskraftsinvandring. Det var en förpackningstillverkare, ett tvätteri och ett dataspelsföretag. Samtliga tre företag var direkt oroliga för regeringens lönegolv – både 28 000 och 35 600.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring
Det första företagsbesöket har fastnat i mitt minne. Det var ett företag med cirka 150 medarbetare, som tillverkar bland annat lådor som man kan se på hyllorna när man köper leksaker till barn eller när man går och handlar drycker på ett visst statligt monopol.
En handfull av dem som jobbar i fabriken är en specifik typ av stanstryckare. Det är en kompetens som vi knappt utbildar till i Sverige eller i EU. Därför kommer arbetskraften från tredjeland. Det var någonstans mellan 6 och 10 personer. ”Det är inte så mycket”, kommer Sverigedemokraterna att säga. Nej, men problemet är att man på fabriken då antingen måste höja lönerna för alla eller flytta företaget utomlands. Helt plötsligt har vi inte tappat 6 jobb. Vi har tappat 150 jobb. Det är det som är konsekvensen om man inte hittar den kompetens man behöver.
Herr talman! Jag ska inte vara långrandig den här sena timmen. Jag tänker snart avrunda på grund av det.
Regeringen säger sig ofta prioritera Sveriges ekonomi och företagare. Men verkligheten visar det motsatta. Centerpartiet är landets företagarparti framför andra. Därför kräver vi besked från regeringen. Vad händer med lönegolvet? När ska införandet av 100 procent av medianlönen bli verklighet?