Herr talman! Med denna regering ökar ojämlikheten. Nedskärningar inom välfärden görs i hela landet, och den ökande arbetslösheten lämnas helt utan åtgärder. Med denna regering och Sverigedemokraterna når vi en massarbetslöshet på över 10 procent. Närmare 600 000 människor är arbetslösa i Sverige, vilket är en ökning med 114 000 det senaste året.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring
Arbetslösheten stiger också i alla åldrar, bland både män och kvinnor och, hör och häpna, bland både inrikes och utrikes födda. När man hörde Moderaterna här tidigare lät det som att krisen bara beror på invandring – så är det inte. Med den här regeringen ökar arbetslösheten bland inrikes och utrikes födda. Ungdomsarbetslösheten ökar också, liksom långtidsarbetslösheten. Det är detta vi får med den här regeringen och Sverigedemokraterna: massarbetslöshet och fler som lever i ekonomisk otrygghet.
Det är inte bara så att regeringen sviker de arbetslösa; man verkar inte bry sig om dem över huvud taget. Man bryr sig inte om deras ekonomiska trygghet. Hade man gjort det hade man väl börjat prioritera dem. Man hade tagit kontroll över arbetsmarknadspolitiken, och man hade investerat och satsat. Men det gör inte den här regeringen, och det gör inte Sverigedemokraterna. I stället har de satsat allt de har på skattesänkningar för de allra rikaste, och det är därför de återkommande behöver syndabockspolitiken, som vi hörde här i debatten tidigare.
Regeringen kanske tänker, som vi också hörde från Sverigedemokraterna, att om en grupp utvisas genom ett höjt lönegolv kan en annan grupp ta de jobben. Men det fungerar inte så på arbetsmarknaden. Hade det varit så enkelt hade vi inte haft en ökning av antalet arbetslösa med 114 000 det senaste året, trots ett höjt lönegolv. Den här regeringen har släppt allt vad gäller arbetsmarknadspolitiken.
När det gäller invandringen har vi i dag rekordlåg, historiskt låg, invandring till Sverige. Samtidigt har vi en rekordhög, historiskt hög, arbetslöshet.
Då uppstår frågan: Vad gör regeringen över huvud taget åt den massarbetslöshet vi har? Jag frågade Sverigedemokraterna två gånger i replikskiftet och bad dem nämna en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som de går fram med. Jag fick inget svar i någon av de två replikerna. Jag skulle säga att det enkla svaret är: exakt ingenting. Den här regeringen lämnar människor vind för våg. Och så hör vi här i debatten och i replikskiften från Moderaterna att man skyller på att många människor har kommit till Sverige. Jag tycker att den här regeringen någon gång måste kunna ta ansvar, helt enkelt.
Man fortsätter att från högern höra saker som att det ska löna sig att arbeta. Men hur väl har det lönat sig för arbetare som får besked om att de måste lämna landet? På vilket sätt har det lönat sig att arbeta och betala skatt för alla dem som utvisas för att regeringen sätter lönenivåer i stället för att arbetsmarknadens parter gör det, när regeringen har som enda syfte att göra människor utvisbara?
Först skulle man tjäna 27 000 för att få stanna kvar och arbeta i Sverige. Förra året var det 28 000, och snart ska man tjäna över 34 000 för att få vara kvar i Sverige och arbeta. Det är inget annat än ett djupt klassförakt som uppvisats av den här regeringen och Sverigedemokraterna, utan ansvar eller eftertanke vad gäller konsekvenserna för den enskilde och samhället.
Människor som är med och bygger Sverige får sina arbetstillstånd utbytta mot utvisningsbeslut. Många arbetare har byggt sina liv här. De har barn som har fötts här eller följt med, och många känner inte till något annat än Sverige. Många av dessa barn har sin skolgång, sin fritid och sina kompisar här i Sverige, som alla andra. Det är de som utvisas eller riskerar att utvisas. Det är de som får sina familjer splittrade och sina liv förstörda, eller riskerar att få det.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring
För många som arbetar vitt och hela vägen gjort rätt för sig i Sverige finns risken att tryckas ut i svartarbete och utnyttjande. Andra kommer att i efterhand tvingas betala tillbaka delar av sin lön till arbetsgivaren om lönen har höjts på papperet, eller så får de inte ut sina löner över huvud taget. Detta handlar till större delen om arbetare som sedan länge etablerat sig på arbetsmarknaden och har kollektivavtalsenliga löner. Många gånger behövs dessa människor i Sverige.
Herr talman! Vi har många arbetare från andra länder. De är med och håller upp vår välfärd. De arbetar också inom service, handel och andra branscher. De arbetar inom industrin, och de bygger och sliter. De betalar skatt, och de fyller luckor på svensk arbetsmarknad. De bidrar med nya kunskaper och utvecklar svensk ekonomi. Man kan klart säga att arbetskraftsinvandringen har varit och är positiv för Sverige och har bidragit till vårt lands utveckling.
Men vi har också en ojämlik maktbalans på arbetsmarknaden, som försämrar villkoren för löntagare och för den som utnyttjas. Vi har länge känt till det cyniska utnyttjandet av arbetskraftsinvandrare på svensk arbetsmarknad. Det värsta av allt är att när myndigheter väl kommer på vad som sker blir det ofta så att enskilda arbetstagare sätts i Migrationsverkets förvar medan arbetsgivaren kan fortsätta utnyttjandet av utländsk arbetskraft.
Men snarare än att ta itu med arbetslivskriminaliteten och exploateringen som vi har på arbetsmarknaden har regeringen i stort sett fokuserat på att höja lönegolvet. Det lät på Sverigedemokraterna i inledningen av den här debatten som att man med ett lönegolv har löst exploateringen – det sker inte längre något utnyttjande på arbetsmarknaden. Då har man inte varit där ute.
Lönegolv har man inte infört för att lösa de problem vi har på svensk arbetsmarknad. Man vill höja det ännu mer för att göra människor utvisbara. Det har vi hört i skrytet här om att fler utvisas från Sverige. Den här regeringen har inga som helst ambitioner att straffa oseriösa arbetsgivare utan endast löntagarna.
När man dessutom sätter ett lönegolv för alla arbetare, utan att ha någon som helst koll på hur svensk arbetsmarknad och dess villkor ser ut, trycks också jämställdheten tillbaka. LO-yrken, exempelvis, är könade. Så ser verkligheten ut på golvet. Kollektivavtalsenligt tjänar byggarbetaren oftast över 30 000 men städerskan under 25 000. Man kan titta på andra branscher som är kvinnodominerade, exempelvis vården och handeln eller välfärden och äldreomsorgen, som togs upp här tidigare. Då hamnar man långt under lönenivån. Men när det gäller klassiska mansyrken inom bygg, transport och logistik är lönerna högre.
Vansinnigt nog motiverar regeringen lönegolv med att man måste kunna försörja sig. Det är intressant, för det är fint att regeringen åtminstone erkänner att lönerna för arbetare är så pass låga i Sverige att man inte klarar sig på dem. Men tänker regeringen göra något åt det? Självklart inte.
Herr talman! När regeringen och politiker i denna kammare lägger sig i lönebildning genom lagstiftning på detta sätt är det ett ingrepp i den svenska modellen, som alla partier här inne ändå sagt sig vilja värna. Regeringen sätter en orimlig summa som gör arbetsmarknaden ännu mer lidande. Det enda man nu signalerar är att högre löner alltid är för de viktiga arbetena och för arbeten där det råder arbetskraftsbrist. Det är en verklighetsbeskrivning som vi i Vänsterpartiet inte ställer upp på. Så ser inte verkligheten ut.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring
Vi ska låta arbetsmarknadens parter sköta detta genom överenskommelser och kollektivavtal. Det ska inte handla om att tillgodose politikers önskan om att utvisa så många som möjligt.
Jag tycker, herr talman, att vi ska ha trygga och starka löntagare i Sverige. De som bygger Sverige, från undersköterskan till industriarbetaren, oavsett var de kommer ifrån, förtjänar mer respekt än regeringspartierna här i debatten visar.
När det gäller arbetskraftsinvandring finns det två vägar att välja mellan. Antingen har vi ett rättvist system med garantier för att utländska arbetare inte utnyttjas och används för att dumpa löner och arbetsvillkor på den svenska arbetsmarknaden, eller så har vi ett orättvist system, som det denna regering tänker fortsätta med, med något slags konstgjord andning. Det förstärker den ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden och innebär fortfarande ett grovt utnyttjande av människor på arbetsmarknaden. Detta löses inte med lönegolv eller önskan om att fler ska bli utvisbara. Precis som när det gäller regler för asylinvandringen och försörjningskraven i det sammanhanget riskerar man att hamna i klorna på oseriösa arbetsgivare med den här politiken.
Vänsterpartiet har länge krävt ett rättvist system för arbetskraftsinvandringen. Det finns förslag som den förra regeringen genomfört, exempelvis att de villkor som erbjuds ska vara juridiskt bindande och att man ska hålla sig till lön och villkor i nivå med kollektivavtal och branschpraxis. Jag tycker att det är väldigt bra. Det är en ordning som bidrar till att stävja utnyttjande och fusk.
Men detta räcker såklart inte. Ska vi ha ett rättvist system för arbetskraftsinvandringen måste vi återinföra den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen. Frågan om brist och arbetskraftsbehov ska prövas av Arbetsförmedlingen i samråd med arbetsmarknadens parter och arbetstillstånd ges i de branscher där det råder arbetskraftsbrist.
Man ska ha rätt till heltid i sin anställning, och man måste göra en vandelsprövning av arbetsgivare som söker arbetstillstånd. Arbetskraftsinvandrare som träder fram och berättar om missförhållanden hos arbetsgivaren ska få stanna kvar i Sverige tillståndstiden ut och ges möjlighet att söka en ny anställning. De ska inte bara utvisas. Arbetsgivare som utnyttjar arbetskraftsinvandrare ska straffas.
Men grunden är att det behövs en jämnare maktbalans mellan parterna på arbetsmarknaden. Så länge vi inte har det kommer utnyttjandet att fortsätta. Det är här fokus bör ligga, så att vi får ett rättvist system.
Därmed yrkar jag bifall till reservation 7.