Herr talman! En av de vackraste och viktigaste delarna av det svenska samhället är vårt solidariska välfärdssystem.

Det faktum att vi gemensamt tar hand om varandra när vi behöver extra stöd – när vi blir sjuka, när vi bildar familj och kostnaderna ökar eller när vi blir äldre och inte längre lönearbetar – är något vi ska vara stolta över och värna om. Vi vet att vi alla någon gång kommer att hamna i situationer eller perioder i livet då inkomsterna minskar men vi måste fortsätta att betala våra räkningar, och då finns samhället här för oss.

Socialavgifterna är det sätt vi har att finansiera dessa trygghetssystem: sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och pensionen. De är hörnstenarna i den statliga delen av vårt gemensamma välfärdssystem. Socialavgifterna finansierar den trygghet – välfärden – som har byggt och format Sverige. Det är viktigt att vi säkerställer den finansieringen men också att vi stärker tilliten till systemet. Den tilliten har under en längre period urholkats.

Systemet svarar inte alltid upp mot de förväntningar man faktiskt bör kunna ha på ett välfärdsland som Sverige. Det gäller inte minst sjukförsäkringen. När man vill men inte kan arbeta på grund av sjukdom ska man ha rätt till ersättning för att klara sitt uppehälle och till stöd och hjälp för att komma tillbaka till hälsa och arbete, studier eller annan sysselsättning. Det är till det vi fortsätter att betala in socialavgifter.

Detta handlar också om att arbetsgivarna har rätt att ställa krav på att deras inbetalningar faktiskt leder till att deras anställda får det skydd man bör kunna förvänta sig. Sedan länge fungerar det dock inte alltid så. Alltför många människor blir utförsäkrade i förtid eller helt nekade sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning. Sjuka och utslitna människor tvingas söka jobb de inte kan få eller utföra. I slutändan tvingas många att med mössan i hand be socialtjänsten om försörjningsstöd, med höga krav och låga ersättningar. Kommunerna tar kostnaderna för statens misslyckande när människor tvingas ut i fattigdom. Systemet har gått sönder.

Herr talman! Miljöpartiet vill införa en gemensam försäkring för både sjukdom och arbetslöshet i form av ett samlat trygghetssystem, under en enda myndighet, som är tydligt och omfattar alla. Som steg på vägen mot denna arbetslivstrygghet vill vi reparera rådande system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter

Människor som är sjuka måste få ersättning. Stödet ska vara individanpassat, och Försäkringskassan behöver ha en mer stöttande roll än i dag. De hårda tidsgränser som finns i försäkringen i dag vill vi ersätta med kontinuerliga avstämningar av att individen får rätt insatser för rehabilitering och stöd.

Det finns många saker som den sittande regeringen skulle kunna göra för att reparera revorna i sjukförsäkringen. Avsaknaden av förslag i den riktningen visar dock tydligt var deras prioriteringar ligger. Inte ett enda förslag har lagts fram för att göra livet bättre för Sveriges långtidssjuka, trots att det finns många färdiga utredningsförslag att genomföra. Tidöpartiernas tystnad ekar högt.

Herr talman! Socialavgifterna ska tas ut genom egenavgifter och arbetsgivaravgifter efter förmåga. Det ska finnas ett tydligt samband mellan avgifterna och den trygghet som avgifterna betalar. Så är det, och så ska det vara. Det finns dock viktiga och önskvärda undantag.

Ett sådant undantag finns i föreningslivet inom idrotten. En ersättning till en spelare eller en ledare i en ideell idrottsförening får undantas från arbetsgivaravgiften. Det är inte mycket pengar det handlar om, endast en ersättning om upp till ett halvt basbelopp per person och år. Men för idrottsklubbarna kan det vara skillnaden mellan att ha eller att inte ha en tränare, en materialförvaltare eller en annan ledare för något av ungdomslagen. Det märkliga är att detta bara gäller just idrotten. Det gäller inte friluftslivet, trots att verksamheterna många gånger är likartade eller till och med exakt samma. Det går en skiljelinje mellan föreningar som är anslutna till Riksidrottsförbundet å ena sidan och föreningar som är anslutna till exempelvis Svenskt Friluftsliv å andra sidan.

Miljöpartiet tycker att det här borde rättas till. Friluftslivet borde komma in i systemet. Frågan har debatterats både här i dag och under lång tid tidigare. För snart två år sedan kom Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet med sitt slutbetänkande. Just detta är ett av utredningens förslag. Saken är alltså utredd och klar och borde kunna läggas fram i närtid som en proposition. Men precis som med sjukförsäkringen sitter regeringen på händerna. När den här frågan debatterades i kammaren för nästan på dagen ett år sedan hänvisade utskottsmajoriteten till att ärendet bereddes av regeringen. I det betänkande vi debatterar i dag skriver de exakt samma sak. Den självklara frågan blir då: Hur lång tid ska det behöva ta?

Herr talman! Det är uppenbart att regeringen och Sverigedemokraterna behöver en spark i baken i den här frågan. Jag yrkar därför bifall till Miljöpartiets reservation 4 i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 februari.)