Fru talman! Jag välkomnar Riksrevisionens granskning av bildandet av Svevia och Infranord, men som redan har diskuterats flitigt här konstaterar jag samtidigt att den viktigaste frågan kanske ändå inte behandlas i rapporten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om bildandet av Svevia och Infranord

Det handlar om att bedöma detta jämfört med tiden innan underhållet bolagiserades och avreglerades. Vi får väl till viss del svaret genom att man pekar på de bristfälligt infriade intentionerna med bildandet av Svevia och Infranord, men det saknas som sagt en jämförelse med tiden före bolagiseringen och vad den har betytt för infrastrukturen.

Man pekar här på att Trafikverkets beställarkompetens lämnar en del att önska och att verket har svårt att främja innovation i upphandlingarna. Sedan kan vi konstatera att antalet bud per upphandling i stort sett ligger kvar på oförändrade nivåer.

Underhållet av både väg och järnväg har under lång tid lagts ut på entreprenad till privata utförare. Det vi kan konstatera om vi gör en liten omvärldsanalys är att flera länder – Storbritannien nämndes tidigare, och jag kan även nämna Estland och Nya Zeeland – har gått samma väg som Sverige. Vi kan dock konstatera att det inte har fungerat väl och att länderna har återtagit just järnvägsunderhållet i statlig regi.

Vi kan också bara utgå från hur det ser ut på svensk järnväg: Nu har vi alltså de värsta förseningarna och den sämsta punktligheten på 14 år, vilket väl är en ganska god indikator på hur det funkar i verkligheten.

Jag menar att det finns en skillnad mellan väg och järnväg, och jag är inte alls övertygad om att vi bör återförstatliga underhållet av väg på samma sätt. Det finns en stor skillnad. Järnvägen är ett mer komplext system där det handlar om att ha en övergripande kontroll över hela anläggningen och att hela tiden kunna göra det förebyggande arbetet för att få en effektivitet.

Det blev också en del frågor om ideologi här. Jag kan väl haka på den diskussionen genom att säga att det för min del inte över huvud taget handlar om ideologi. Jag ser i stället marknaden som ett verktyg som i många fall är effektivt när det gäller innovation, nytänkande, utvecklande av nya saker – såsom nya produkter – och så vidare. Marknadslösningar funkar i många delar av samhället, men jag ser inte att det har fungerat väl när det gäller just underhållet av järnvägen.

Det här hänger också ihop med det som vi ser var ett misstag, nämligen att slå ihop Banverket och Trafikverket och förlora viktig kompetens kring järnvägen. Återigen: Järnvägen skiljer sig lite grann från vägen, som man kan jämföra med, på så sätt att den är ett system där man behöver ha en helhetskontroll. För min del och för Miljöpartiets del handlar det alltså mer om att ha rätt lösning på rätt plats.

Vi kan som sagt konstatera att många av de länder som har gått samma väg som Sverige har insett att det inte funkade väl med ett så fragmenterat och privatiserat underhåll. I stället har man återtagit det i statlig regi, och jag tror att det sannolikt är den vägen som vi behöver gå i Sverige. Vi har ju redan i tidigare debatter diskuterat hur underhållsskulden skenar och att vi ser att vi inte får ut det effektiva underhåll som vi skulle behöva.

Riksrevisionens rapport om bildandet av Svevia och Infranord

Med det sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 4 och tackar för en lång och härlig dag med debatter.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 februari.)