Fru talman! Jag tror att vi i någon mening talar om två olika avregleringar.

Den ena avregleringen gör att man kan utveckla. Man kan låta andra gå in på spåret och skaffa slottider, vilket har resulterat i ett flertal nya järnvägsoperatörer. Det har resulterat i en brant ökning av resandet med spårbunden trafik och en fantastisk utveckling med till exempel Pågatågen. Vi har haft en fantastisk utveckling i Mälardalen. Vi ser en liknande utveckling i Västra Götaland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om bildandet av Svevia och Infranord

Den andra avregleringen, som jag uppfattar att ledamotens kritik riktar sig mot, handlar framför allt om hur man har skött spåret. Där tycker jag ändå att de rapporter som har kommit visar på att upphandling av spår i sin förlängning – inte i varje enskilt fall; det ska vi vara noga med – leder till lägre kostnad. Det finns ingenting som tyder på att det skulle göra underhållet billigare om Trafikverket tog in hela det här till sig självt. Snarare finns det en risk att det blir dyrare.

Här skiljer vi oss åt i hur vi läser, och jag skulle tro att vi skiljer oss åt även ideologiskt. Men den avreglering som har skett i Sverige är inte jämförbar med den i Storbritannien. Vår avreglering har resulterat i ökande spårbunden trafik, vilket jag tycker är positivt. Kristdemokraterna vill gärna se mer spårbunden trafik, men då måste vi också kunna rusta upp spåren.

Nu fattas ett antal positiva beslut. För att lyckas ännu bättre måste Trafikverket bli bättre på upphandlingar. Jag tror att vi måste gå in med alternativa driftsformer. Jag tror också att man måste kunna ge en viss form av utmaningsrätt, och jag tror att det är viktigt att regeringen fattar de här besluten där man återtar i stället för att ge startbesked. Har det rusat med 30–40 procent, som en del projekt, tar man tillbaka och tar ett omtag. Då skickar man också signalen till marknaden att det inte är okej.