Herr talman! Tack till min kollega Jessica Rodén, som har tagit initiativ till den här väldigt viktiga och angelägna debatten! Den handlar om hur människor som befinner sig i en utsatt situation ska kunna få en försörjning som man kan leva på.

I sin interpellation lyfte min kollega framför allt fram två grupper. Först var det den grupp som stannar kvar i sjukpenningen trots stadigvarande nedsatt arbetsförmåga. Det är givetvis en väldigt underlig konstruktion, som behöver styras upp. Min kollega lyfte också fram den grupp människor som får avslag, blir helt utan ersättning och sedan saknar försörjning. Anledningen till att man blir utan försörjning kan givetvis variera. Det kan exempelvis handla om att man på olika sätt fallit ur socialförsäkringssystemet. Det är den gruppen jag skulle vilja ta upp i den här interpellationsdebatten.

En människas möjliga ersättningsnivå bygger ju som bekant på en fastställd sjukpenninggrundande inkomst, SGI. På så vis kan man få en ersättning som är relaterad till ens ordinarie inkomst. Vårt socialförsäkringssystem är konstruerat med vetskapen om att människors liv förändras. Det finns därför möjlighet att skydda sin SGI i olika sammanhang, exempelvis om du väljer att studera eller blir arbetslös. Det är jättebra att den flexibiliteten finns i systemet. Däremot finns det brister i vårt system som kan leda till att folk faller ur sjukförsäkringen oavsiktligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En tyvärr inte helt ovanlig situation som kan uppstå är när statliga myndigheter gör olika bedömningar av den enskilda människans arbetsförmåga. Bedömningarna görs ofta utifrån korrekta grunder men gentemot olika regelverk, vilket kan leda till att den enskilde hamnar i kläm. Exempelvis kan en enskild bli bedömd som oförmögen att arbeta av Arbetsförmedlingen samtidigt som Försäkringskassan utifrån sina regelverk bedömer människan som frisk nog att arbeta.

Om den enskilde inte i direkt samband med sin sjukskrivnings slut skriver in sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, med allt vad det innebär i form av aktivitetsrapportering och sökande av tjänst, riskerar man att få en nollad SGI och därmed falla ur sjukförsäkringen.

Det finns exempel på människor som varit sjukskrivna som under tiden blivit av med sin tjänst och första dagen efter sjukskrivningens slut inte har skrivit in sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Detta har då resulterat i nollad SGI och att den personen fallit ur sjukförsäkringen.

Herr talman! Givetvis ska de beslut som handläggare på statliga myndigheter fattar fattas utifrån de gällande regelverken, men att enskilda människor som befinner sig i en utsatt situation – som en sjukskrivning ofta är – på grund av exempelvis okunskap eller faktisk sjukdom förlorar sin möjlighet till ersättning inom sjukförsäkringen är olyckligt. Extra olyckligt är det just nu när vi befinner oss i riktiga dyrtider när på tok för många har svårt att sätta mat på bordet och få ekonomin att gå runt.

Jag vill därför ta chansen att fråga statsrådet hur hon ser på den grupp människor som oavsiktligt och på olyckliga sätt faller ur sjukförsäkringen och ifall hon avser att vidta några åtgärder för att minska risken för att så sker.