Fru talman! Jag begärde ordet för att näringsministern i slutet av sitt svar till Linus Lakso nämnde att hon prioriterar industrins tillgång till el väldigt högt. Jag hörde dock inte i svaret hur detta ska gå till.

Hjärtat av svensk kemiindustri ligger i Stenungsund på västkusten. Drygt 2 500 jobb är i dag beroende av en omställning till fossilfrihet. Till 2030 eller möjligtvis något år senare behöver därför 5, eller kanske 15, nya terawattimmar vara på plats. Ska detta åtgärdas genom gasturbiner, som har varit uppe på bordet, eller genom vindkraftsparker till havs?

Det är de två realistiska alternativ som finns just nu, för den landbaserade vindkraft som Ebba Busch hänvisar till har vi inte sett till i någon större omfattning, framför allt inte på västkusten. I så fall måste statsrådet ha något annat i bakfickan eller kännedom om vad som ska generera el.

För att den kemiindustri som vi har på västkusten, som är världsledande inom sina segment, ska kunna ta ytterligare steg behöver den på olika sätt tillföras fossilfri energi och fossila råvaror. Då kan det stora oljeberoende som industrin har fasas ut. För att den ska vara konkurrenskraftig behöver det komma politiska förslag om hur det ska gå till och hur vi ska säkra den kemiindustri som är viktig för hela landet.