Fru talman! Kärt barn har många namn. Jag försöker dock att hålla mig till det Svenska kraftnät och internationella TSO:er använder, och det är kapacitetsfaktor. Ibland kallas det också effektbidragsfaktor.

Det är inte jag som har hittat på dessa siffror. Siffrorna är 11 procent för landbaserad vindkraft, 18 för havsbaserad vindkraft, 74 för kärnkraft och 84 procent för vår fantastiska vattenkraft.

Jag har järnkoll på hur man bygger ett elsystem från ett politiskt perspektiv. Jag menar att Lakso precis har erkänt att vi inte kan bygga svensk, grön, konkurrenskraftig omställning som ger ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen enbart på väderberoende kraftproduktion. Han har precis erkänt att det är 1,8 gigawatt som finns tillgängligt, inte de 10 gigawatt det talas om. Man räknar också med att andra kraftslag och andra åtgärder ska lösa ett kraftslag som kommer och går.

Med det sagt fyller det andra funktioner i systemet. Regeringen vidtar därför alla de åtgärder som den rödgröna regeringen inte mäktade med för att bana väg för ny landbaserad och havsbaserad vindkraft.

Det kan dock inte bara bli mer el. Det handlar om 60 åtgärder som bland annat syftar till att få ut mer effekt, tillgänglig el, där det behövs och när det behövs. Bland annat handlar det om att premiera om man som projekt i Stenungsund tittar på att takta sin vindkraftsproduktion med vätgasproduktion och med annan typ av lagring. Detta kommer att få fler incitament framöver. När det gäller detta gör jag gärna upp med både miljöpartister och socialdemokrater, för det behövs för Sveriges bästa. Vi har gått från 10 procents inflation till 2 procent under den här regeringen. Vi gör den största satsningen på forskning och innovation någonsin i Sveriges historia, och vi lägger den största infrastrukturbudgeten någonsin i Sveriges historia, med 200 miljarder i tillskott. Det är bra för Sverige. Det bygger konkurrenskraft.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.