Fru talman! Låt mig ta frågan om galleriorna först. Helt ärligt har jag ingen kännedom om detta, så det får vi i så fall kolla upp.

Min utgångspunkt är att vi när vi ser över reformen när det gäller tillträdesförbuden ska göra det i syfte att det förstås ska vara rättssäkert men också effektivt. Det omfattar såklart också frågan om hur det ska få användas och på vilka ytor. Är det i enskilda butiker? Hur använder man det i en miljö där enskilda butiker finns i gallerior och annat? Men jag har alltså ingen närmare kännedom om historiken, utan det får vi följa upp.

Låt mig bara säga något om skälet till att jag tycker att det är viktigt att se över den här lagstiftningen, som jag i grund och botten välkomnade när den infördes – den har ju några år på nacken. Det finns flera anledningar, bland annat de vittnesbörd som finns vad gäller den i alla fall upplevda olikabehandlingen i tillämpningen – även om vi är medvetna om Åklagarmyndighetens analys i frågan. Det handlar också om att tillträdesförbuden inte används i tillräckligt många fall.

Jag nämnde att vi naturligtvis ska slå ned på det här med flerfaldig brottslighet mycket hårdare, framför allt straffrättsligt. Men om man vänder på steken tycker inte jag att det är självklart att det ska krävas flerfaldig brottslighet innan ett tillträdesförbud kan slå till. Det kan vara så att någon som begår ett allvarligt brott trots att de gör det för första gången i ett konkret fall bör kunna portas från en viss butik redan baserat på det brottet. Det är typiskt sett en sådan fråga som jag tycker att utredningen ska se på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så till Åsa Erikssons frågor om väktarna och om butiksägare ska ha större rådighet.

När det gäller väktarna var inte min poäng att enskilda handlare ska anställa väktare. Jag tror dock att vi måste få till stånd ett bättre samspel mellan den statliga nivån, det vill säga polis, och den kommunala nivån, där man i hög grad råder över ordningsvakter och väktare. Också närvaron av kommunalt anställda väktare har betydelse för enskilda butiksinnehavares trygghet.

När det gäller rådigheten för butiksägare ska vi givetvis inte ha en ordning där man kan diskriminera folk genom att baserat på etnisk bakgrund eller andra sådana hänsyn säga nej till personer att komma in i butiker. Om man ska få en annan arbetsfördelning mellan enskilda butiksägare och åklagare kan det utformas på olika sätt, men allt handlar om att det måste vara lagbundet. Man ska inte kunna neka folk tillträde till en butik på vilka grunder som helst, utan det handlar om precis det som jag nu talar om. Man kan också tänka sig en modell där en butiksägare har fattat ett interimistiskt beslut på ort och ställe men att det sedan måste underställas en rättslig prövning.

Man kan hitta olika sätt att hantera detta. Min poäng är att våra vänner i Skinnskatteberg och andra måste kunna lita på att den lagstiftning som syftar till att hindra att farliga personer befinner sig i deras butiker är effektiv. När vi nu gör en översyn är det rimligt att se på olika aspekter av denna lagstiftning för att just göra den mer effektiv. Men självklart ska det göras på ett sätt som är rättssäkert.