Fru talman! Tack till Åsa Eriksson både för att frågan är lyft i kammaren i dag, för engagemanget i frågan och för att Jaanas och Andreas erfarenheter också når hit till regering och riksdag!

Låt mig börja med den sista fråga som ställdes. Avser jag och regeringen att göra någonting åt det här? Det raka svaret är ja. Vad är det då vi ska göra någonting åt och baserat på vilket underlag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag sa i mitt svar att jag är medveten om Åklagarmyndighetens rapport eller interna granskning när det gäller tillämpningen av tillträdesförbud och de slutsatser som har dragits där. Jag sa också att jag är medveten om att andra aktörer har en annan uppfattning och en annan erfarenhet. Dessa bilder och erfarenheter går inte ihop.

För min del räcker det med det vittnesbörd som Åsa Eriksson har förmedlat i dag om verkligheten för de här två handlarna för att inse att vi inte kan låta problemet bero. Jag har dessutom träffat många butiksägare som både lyfter problematiken att det behandlas olika på olika ställen och andra svagheter med den befintliga regleringen.

Jag nämnde några delar i detta. En sådan sak är att utgångspunkten är att om någon har varit i butiken och stökat flera gånger ska man kunna få tillträdesförbud. Om någon är där och stökar eller begår den här typen av brott för första gången kanske det inte räcker för att få till ett tillträdesförbud.

En annan del handlar om vem det är som ska disponera frågan. Det är klart att Jaana och Andreas skulle ha kommit väldigt långt om de som i dag disponerar frågan, nämligen åklagare, skulle fatta beslut om tillträdesförbud för deras butik. Jag tycker att det också är värt att pröva frågan om handlarna själva inte ska ha rätt att fatta sådana beslut på ort och ställe för att ytterst själva kunna avgöra vilka som ska vara i butiken eller inte.

Den berättelse som Åsa Eriksson förmedlar reser möjligen också några andra frågor som har att göra med tryggheten och säkerheten för både kunder och medarbetare i butiker runt om i landet. Den reser frågor om kamerabevakning, om lokal polisiär närvaro, om möjligheten att använda annan väktarpersonal eller andra preventiva åtgärder för att minska utrymmet för personer som uppenbarligen tar sig den här typen av friheter i våra butiker.

Jag kan inte i dag ge en tidpunkt för när greppet om tillträdesförbuden ska tas. Det beror inte på att jag inte har någon idé om när det ska ske, utan jag tycker att det är bättre att berätta om det när vi verkligen gör detta. Men vi kommer att göra det, och dagens vittnesbörd är bara ytterligare ett uttryck för att behovet av en översyn av tillträdesförbuden är av nöden.