Fru talman! Det behövs också insikt i vilken typ av antagonist man har att göra med. Det är en motståndare som attackerar civila mål och totalt åsidosätter internationella regelverk, konventioner och rätt. I samtliga utredningar som vi tittat på utgår utredarna från att fienden håller sig till spelreglerna. Det kan tänkas komma som en chock för juristerna, men fienden bryr sig inte om dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte min avsikt att spela ned vikten av att land med lag ska byggas, men vi vet också att juridiken är anpassbar. Det är en klar skillnad på säkerhetsläget mellan de utredningar som är från kalla kriget och de från 1998 och 2001, vilka senare föreslog civil status. Utredningarna från kalla kriget tar det säkra för det osäkra, det vill säga att polisens avgörande roll i kuppförsvaret i kombination med säkerhetsläget väger tyngre än en juridisk tolkning att polisen ska vara civil.

Vi välkomnar som sagt att regeringen tar dessa frågor på allvar, men säkerhetsläget är allvarligt redan i dag, och det finns en risk att vi hamnar i ett skarpt läge innan utredningen är klar och åtgärder har hunnit vidtas.

Avslutningsvis vill jag sammanfatta några viktiga iakttagelser. Utredningarna har många goda argument för och emot. Något som är genomgående är att en förberedd och snabbt gripbar poliskår är krigsavhållande. Det vore ett säkerhetspolitiskt misstag att åsidosätta detta faktum.

Kriget i Ukraina visar på hur avgörande polisens roll är i en kuppförsvarsroll. Det är därför av stor vikt att svensk polis, som kommer att vara först på plats, har folkrättsligt skydd som kombattanter för att undvika att klassas som illegitima krigsdeltagare.

Det är också sannolikt att en helt civil status inte kommer att föranleda några ansträngningar för att göra polisen krigsduglig. Oavsett vad utredningen kommer fram till går det att genomföra utbildningar för att stärka polisens förutsättningar att överleva och lösa sina uppgifter vid en kris- eller krigssituation.