Fru talman! Tack för ditt svar, justitieministern!

Jag uppskattar att justitieministern delar min oro och ser behovet av en starkare polis i totalförsvaret. Vi lever i en tid där hotbilden mot Sverige har förändrats drastiskt. Säkerhetsläget i vår omvärld har försämrats, och vi ser nu en ökad risk för såväl militära som hybridartade hot mot vårt samhälle. I detta sammanhang är det av största vikt att vi säkerställer att svensk polis har en tydlig och effektiv roll inom totalförsvaret.

Justitieministern lyfter i sitt svar fram att en utredning nu ser över polisens uppgifter i krig och den folkrättsliga status som polisen bör ha. Det är ett arbete som är nödvändigt, men frågan är om vi verkligen har råd att vänta. Det räcker inte att invänta den kommande utredningen eller att se över frågan. Vi behöver konkreta besked om hur regeringen tänker stärka polisens beredskap och hur man ser på polisens roll utifrån de lärdomar vi kan dra från Ukraina. Försvarsministern, utrikesministern och statsministern har varit tydliga med att vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetsläget på mycket länge.

Polisen är en central del av samhällets motståndskraft. Deras uppdrag i kris och krig handlar inte bara om att upprätthålla lag och ordning utan också om att skydda befolkningen, säkerställa samhällsviktiga funktioner och hantera hot från såväl inhemska som yttre aktörer. Utöver detta är Polismyndighetens uppgift också att bevaka skyddsobjekt och, kanske viktigast i detta sammanhang, Försvarsmaktens mobilisering, vilket är avgörande för krigsinsatsen. Det är inte realistiskt att tro att någon annan resurs än polisen skulle kunna fylla den rollen vid krig.

Polisen behöver tydligare mandat och bättre resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter vid höjd beredskap och i krig. Regeringens utredning är ett steg i rätt riktning, men vi behöver se konkreta åtgärder.

Polismyndigheten behöver kompletterande och krigsförberedande utbildning och utrustning. I utredningen från 1998 konstaterades det att Polismyndighetens förutsättningar att hantera en krigstida verklighet var mycket ansträngda. Hur det är i dag, närmare 30 år senare, med neddragningar och i princip obefintlig värnpliktsbakgrund kan vi bara föreställa oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det första behöver vi klargöra huruvida polisen ska vara en del av det väpnade försvaret av Sverige, något som flera utredningar har tittat på. Med färska erfarenheter från Ukraina kan vi fastställa att polisens insats minst sagt är avgörande. Därefter bör vi titta på den folkrättsliga statusen för att se hur vi på bästa sätt kan stärka polisens förutsättningar. De tidigare utredningarna har fastslagit att polisens roll varit av sådan central karaktär att man behållit tillfällig kombattantstatus.

För det andra måste polisen få de resurser och den utbildning de behöver för att hantera sin roll i totalförsvaret. Det handlar inte bara om mer personal utan också om ökad tillgång till utrustning, vapen och skyddsutrustning som gör att de kan verka under extrema förhållanden.

För det tredje är det avgörande att vi stärker samarbetet mellan polisen och Försvarsmakten. I dag är denna samverkan inte tillräckligt utvecklad. Vi behöver en konkret plan för hur dessa två myndigheter ska arbeta tillsammans vid en kris eller en väpnad konflikt.

Min fråga blir därför: Anser justitieministern att polisen är en avgörande del av totalförsvaret mot bakgrund av Ukrainakriget? Om inte, varför?