Fru talman! Afrikas horn har påverkats av flera destabiliserande skeenden under det senaste året. Våldsamma konflikter, utdragna politiska transitioner, haltande statsbyggnadsprocesser, torka, fattigdom med mera har fått förödande konsekvenser för civilbefolkningen. Somalia är ett exempel. Inbördeskrigets Sudan, med en katastrofal humanitär situation, är ett annat.

De olika kriserna på Afrikas horn är till sin karaktär ofta gränsöverskridande och får regionala effekter. Utöver att de får konsekvenser för demokrati, rättssäkerhet och respekten för mänskliga fri- och rättigheter påverkar krig och konflikter både i och utanför vårt närområde också säkerheten och välståndet för oss i Sverige. Krig och konflikter drabbar internationell handel och fri sjöfart och utgör en grogrund för kriminalitet, terrorism, våldsbejakande extremism och oreglerad migration.

Ytterligare kriser och konflikter skulle alltså inte gynna arbetet för fred och stabilitet vare sig i Somalia eller regionalt på Afrikas horn. Såväl FN som AU och EU har uttryckt oro för de ökade spänningarna till följd av samförståndsavtalet mellan Etiopien och Somaliland samt uttryckt stöd för Somalias territoriella integritet.

Min förhoppning är att Ankaraöverenskommelsen mellan Somalia och Etiopien från december 2024 bidrar till stabilitet och ömsesidig nytta genom ländernas åtaganden och respekt för varandras suveränitet och territoriella integritet. Jag noterar att båda länderna senast i januari konstaterade att ett starkt samarbete dem emellan är en förutsättning för regional stabilitet samt att de ska verka för att stärka de regionala relationerna.

Jag konstaterar återigen att inget annat land ännu har erkänt Somaliland, så Sverige sticker inte på något sätt ut här – snarare tvärtom.